Abraham Lincoln: Vampire Hunter

Titel: Abraham Lincoln: Vampire Hunter
Regissör: Timur Bekmambetov (Tim Burton var en av producenterna, jiiiha!)
Skådisar: Benjamin Walker, Rufus Sewell, Dominic Cooper
Längd: 1 timma och 45 minuter
 
Abraham Lincoln - Vampire Hunter är en, i grunden, verklighetsbaserad film. Den handlar om Abraham Lincoln som driven av sin hämndlystnad ger sig ut på nätterna för att slakta vampyrer med sin silverlackade yxa. Ja, det är väl ungefär där som det inte är verklighetsbaserat längre. Men resten av storyn är det, som att han var USA:s president under inbördeskriget och att han kämpade emot slaveriet.
 
Filmen var väldigt actionspäckad, men det var så bra gjort att jag inte störde mig något alls på det. (Brukar inte vara något större actionfan annars.) Mellan alla huvudavcuttningar så var den filmad sådär långsamt så att man verkligen hann tänka och reagera på vad som hände. Jag lovar, om den inte hade varit filmad på det sättet ibland så hade man inte hunnit se allt. Visserligen var det en del som man kan undra hur realistiskt det är, som att lyckas hugga ner ett träd med en yxa med ett enda slag. Men jag måste erkänna att det var ganska coolt.
 
Jag tycker att det var bra att filmen innehöll mer än bara mord på vampyrer, som att han kämpade emot slaveriet, det gav lite mer själ till den.
 
Den hade också sina stunder när man blev ganska rädd. Såna där hoppa-en-decimeter-upp-ur-biostolen-för-att-man-blir-så-överaskad-stunder. Jag fick minihjärtattacker mer än en gång kan jag lova, och jag tror inte att jag var den enda. (Kände nämligen att Laura hoppade till jämte mig några gånger.)
 
Förutom sin beskärda del av dödande så hade den också de obligatoriska brandtalen som någon måste ha suttit uppe i dagar och nätter och svettats blod för att komma på. Utan brandtal - ingen film. Eller hur är det?
 
Jag var helt lyrisk efteråt, det var verkligen en av de bästa filmerna jag sett på evigheter. Den var helt awesome och jag kommer lätt att köpa den när den kommer ut på DVD. Även om båda innehåller vampyrer, så är denna filmen så långt ifrån Twilight man kan komma. Den var brutal på ett sätt som Stephenie Meyer inte ens i sina vildaste stunder kan drömma om. (Fast tro nu inte att jag inte gillar Twilight, för det gör jag. Men det är ju skillnad på film och film. Det är böckerna som är bra. Inte filmerna.)
 
Så ja, spring och se den nu gott folk. Ni kommer inte att ångra det!
 
Betyg:
Dålig - Bra - Bättre - Bäst
 
 


Kommentarer


Här kan du skriva kärleksbrev till mig:


Namnet, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte för allmänheten, vettö)

URL/Bloggadress (så att jag kan stalka dig):

Skriv ditt kärleksbrev här:

Trackback
RSS 2.0