Påminn mig om att inte ge upp

Det är konstigt hur man kan ändra sig så mycket under en dag. Tidigare idag så undrade jag vad fasiken det är jag håller på med; en dansk bok, åh så jobbigt... Okej, fokusera. Läser lite, fattar ingentiiing, glider iväg med tankarna. Det är nåt märke på bordet, har det alltid varit där? Hm.. Ojdå, boken. Vart var jag nu då? Suck och stön, hur många sidor är det kvar till nästa kapitel? Räknar, räknar... TIO?! Jahaja. Börjar bli lite hungrig. Kollar facebook under tiden, man kan ju inte äta och plugga samtidigt. Nej, det går ju inte... Gled iväg till mummu och muffa en stund också och fick en kusinboost. Han är ju ständigt glad den ungen, blev på bättre humör. Även fast han bet mig i låret.
 
Ja, ungefär så har min dag sett ut. Och till det ska nämnas att jag sträckläste en bok ("Det borde finnas regler", en lättsmält ungdomsblaska, men rätt bra om jag ska vara ärlig) innan jag tog mig i kragen och öppnade den där nedrans danska boken. Allt för att skjuta upp det som måste göras.
 
Men NU, helt plötsligt, så gick det enkelt att läsa den danska. Fattar inte vad som hände, det var väl nåt som intresserade mig. Helt plötsligt var det intressant och kul och jag kom på mig själv med att älska det.
 
Inte för att jag funderade på att hoppa av, men alltså, om jag någon gång yttrar en önskan om att göra det; påminn mig om att jag faktiskt tycker det här är skitkul och det är värt det i längden. Okej? Deal!
 


Kommentarer


Här kan du skriva kärleksbrev till mig:


Namnet, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte för allmänheten, vettö)

URL/Bloggadress (så att jag kan stalka dig):

Skriv ditt kärleksbrev här:

Trackback
RSS 2.0