Vi pratar om Harry Potter. 

 

Aron: Va, lät inte mamma dig läsa Harry Potter innan?!

Jag: Nej.. 

Aron: Du har ju inte direkt tagit skada av det..? Förutom att du blivit beroende... 

Jag: Jag är inte beroende! 

Aron: Kan du sluta? 

Jag: NEJ! 

 

Och där rök mitt vattentäta argument för att jag inte är beroende, bara för den skickligt ställda frågan. Åh! Hade kunnat slingra mig ur den riktigt snyggt annars, jag lovar. 

Jag och mamma gick ut på upptäcksfärd i skogen idag. Det har gått en väg genom skogen innan, och det hade varit så smidigt att kunna rida där så kan man komma till Molla också, alltså åt motsatta hållet mot vart vi brukar rida. Efter att ha bott här i 12 år så kan man ju vägarna i sömnen om man säger så, tryggt möjligtvis, men inte så spännande. Vi hittade i alla fall eh... vägen. Om man kisade och använde sig av en del fantasi så kunde man ana att det gått en väg där. Skogen har liksom tagit över. Men det var torrt underlag och fullt framkomligt, så vi är glada! :) 

 

Det var så himla fin skog, gammal och orörd på ett mysigt sätt. Gillar inte såna där nyplanterade skogar, de är så tråkiga. Älskar skogar som denna, med mjuk mossa som täcker över stenar och uråldriga träd. 

 

 

Vi ska börja ge munkpeppar till hästarna nu. Ja, ni läste rätt, MUNKPEPPAR. Det finns tydligen inget som heter kyskhetsbälte till hästar så vi får nöja oss med örter som tydligen ska få dem att vilja bli herr Munk och fru Nunna. 

 

Det är ju inte så najs med valacker som betäcker på grund av infektions- och skaderisken. Bim och Millan är ju dessutom helsyskon så vi vill helst undvika incest, incest, familjefest i hagen. Som ni nog förstår. Därför ska de få en riktig hästkur med munkpeppar. 

 

Man vet att det har hjälpt när hästarna ber om att få gå in i klostret istället för stallet om kvällarna. 

 

 

 

Är det inte ursnyggt? Tror jag ska sikta på att bli trendskapare. Kan verkligen se min framtid inom den branschen. För vem vill inte ha en fläta gungandes framför ansiktet som en frisk vind en sommardag? Ett utmärkt alternativ till fläktande palmblad eftersom att det kan vara lite svårt att hitta i Sverige. Istället kan man bara fälla ner flätan och skaka lite på huvudet. Omedelbar lättnad utlovas. 

 

Jag är inte riktigt på det klara med varför jag filmar katten och säger "ah, en katt!". Jag vet inte heller varför jag beter mig som en linslus när alla mycket väl vet att jag inte är det. En bidragande orsak kan i och för sig vara att jag har tentaångest och ju mer tentaångest jag har desto mer random grejer får jag för mig att göra. Nemen se där, det är nog inte bara trendskapare jag kan bli, det verkar som att jag har en lysande karriär som filmanalytiker också! Imponerande. 

 

Nåväl. Nu har jag undflytt pluggandet länge nog, så jag ska väl ta och ägna mig åt det en stund. Ser ni en nedslagen, rödhårig flicka med en fläta dinglande i ansiktet så kan ni väl ta och klappa henne på axeln och le lite uppmuntrande? Eventuellt erbjuda er att göra tentan åt henne i morgon? Jag tror hon behöver det. 

 

 

I lördags var jag och Jonna på djurparken. Riktigt najs, jag har inte varit där på hundra år. Många av djuren var dräktiga nu, så vi ska gå dit fler gånger i sommar när ungarna fötts! :)