God dagens!

 

Här sitter jag och trivs med livet. Ibland faller det sig bara så att man får en bok av sin bästa kompis, man sätter sig och läser den och lyssnar på The Doors och äter godis. Mitt i veckan! Jag vet, jag är ju helt wild and crazy! 

 

Svårt att inte vara lycklig vid såna omständigheter. 

 

 

Quidditch Through the Ages ♥

 

(Här skulle det kunna vara en bild på mitt godis också, men jag skippar det av hänsyn för andra människor som kämpar med att behålla sin ryggrad och som därför håller sig till godis endast på helgerna.) 

Jag måste bara säga att det finns så himla underbara människor där ute! Vissa perioder känns det som om jag inte har något alls att tillföra i cyberrymden, och så finns det dagar då jag loggar in och möts av såna här fina ord: 

Mitt hår har fått se ut som skräp i sommar, för jag har inte riktigt varit säker på vad jag ska göra med det. Jag gillar rött, men egentligen inte den nyansen det har när det är nyfärgat. Det är liksom för mörkt och lysande samtidigt. Så jag gillar faktiskt mest färgen när den är urtvättad, utom den lilla haken att man vid det laget blivit med utväxt. SVINSVÅRT DILEMMA! Men så fick jag tipset om att färga med henna, och jag läste lite om det och glodde på hundra bilder med folk som har färgat håret med det. Och ja, det är den nyansen jag gillar. Dessutom är det bra för håret! Känner riktigt hur mina döda toppar rycker lite krampaktigt vid tanken på en färg som är bra för dem.

 

Problemet med henna är att om man tröttnar så får man låta det växa ut för det går inte att bleka bort eller färga över. Men jag har ju uppenbarligen inte haft några problem med att gå runt med en hundra mil lång utväxt i typ... ett halvår? Så då ska jag nog klara av att låta färgen växa ut om jag efter några år börjar spy vid åsynen av det. 

 

Så, igår fick jag hjälp av Laura att bleka håret. Jag vet inte om det var för att jag använde Mood (som jag läst ska vara bra) eller för att jag hade en plastpåse på huvet när färgen satt i, eller om det berodde på nåt helt annat. Men shit! Det var enna riktiga mirakelkurer vi hade att göra med! 

 

Här kommer några bilder från riksutställningen för Exmoorponnyer i lördags. 

 

Idag gick jag och Mickie till skogen för att plocka hallon. Jag fick mest plocka själv eftersom att han verkade ointresserad av att hålla undan grenar, bära hinken eller att hjälpa till på något sätt överhuvudtaget... dålig stil. Han mumlade nåt om att han var upptagen, för tydligen växte det hallon även vid marknivå och där stack han försiktigt in huvudet på sned och nappade åt sig dem med bara tänderna. 

 

Kände att det var dags för lite förändring. Och vad kan vara bättre än en bild där jag pucklar på mig själv i skogen? Så här är den: