Mitt hår har fått se ut som skräp i sommar, för jag har inte riktigt varit säker på vad jag ska göra med det. Jag gillar rött, men egentligen inte den nyansen det har när det är nyfärgat. Det är liksom för mörkt och lysande samtidigt. Så jag gillar faktiskt mest färgen när den är urtvättad, utom den lilla haken att man vid det laget blivit med utväxt. SVINSVÅRT DILEMMA! Men så fick jag tipset om att färga med henna, och jag läste lite om det och glodde på hundra bilder med folk som har färgat håret med det. Och ja, det är den nyansen jag gillar. Dessutom är det bra för håret! Känner riktigt hur mina döda toppar rycker lite krampaktigt vid tanken på en färg som är bra för dem.

 

Problemet med henna är att om man tröttnar så får man låta det växa ut för det går inte att bleka bort eller färga över. Men jag har ju uppenbarligen inte haft några problem med att gå runt med en hundra mil lång utväxt i typ... ett halvår? Så då ska jag nog klara av att låta färgen växa ut om jag efter några år börjar spy vid åsynen av det. 

 

Så, igår fick jag hjälp av Laura att bleka håret. Jag vet inte om det var för att jag använde Mood (som jag läst ska vara bra) eller för att jag hade en plastpåse på huvet när färgen satt i, eller om det berodde på nåt helt annat. Men shit! Det var enna riktiga mirakelkurer vi hade att göra med!