Sån vinter som man vill ha

Såna här vackra vinterdagar är det inte gott om, så det gäller att föreviga dem, så man inte glömmer att de finns! Det ger ju en lite hopp i alla fall när vädret är som det är nu, isigt och blött. Igår kväll när jag skulle natta hästarna så blåste det inte ens mycket, och ändå så gled jag omkring helt hjälplös på isen. Det är i tider som dessa jag önskar att vi hade ridhus. (Eller frukthus, hahah). Nu kommer vi ju inte ens ut från gårdsplanen. Lagom frustrerande. 

Ja, här kommer lite bilder från här om dagen när det var en sån vinterdag som man önskar det kunde vara hela vintern. Soligt och inte allt för kallt. ♥

Guld och silver. 
 
 
 
Uppe på ett berg. Nere i vänstra hörnet skymtar stora vägen. 
 
Löööv is in the air, so to speak. Heh. 
 
Ett bonde-ägg. 
 
Typ savann mitt i vintern. 
 
Och så den obligatoriska istappsbilden. De ser olika ut för varje år, förstår ni. Man kan ju inte bara lägga upp en istappsbild från förra året, den skulle ju bli genomskådad direkt. Nej, det vågar jag inte. 
 
 

Jag blir mobbad här hemma

Jag satt i godan ro vid datorn och åt efterrätt, när jag läste nåt roligt och frustade till. Det lät som jag snorade in efterrätten halvvägs upp till bihålorna så jag kände ett behov av att förklara mig.
 
Jag: Jag skrattade. 
Mamma: Va? 
Jag: Ja, alltså. Jag skrattade bara, så du inte tror att jag sitter här och äcklar mig.
Mamma: Nä då, jag hörde nog att det skulle föreställa nåt slags lyckligt ljud. 
 
Ja, men så bra då. Vet inte vad jag skulle ha tagit mig till annars. 

Jag tänkte bli tandlös i jul...

... och till min hjälp har jag pappas knäck made in heaven.
 
Är det mandelbitar eller folks redan offrade gaddar? Svår fråga det där.
 
När vi ändå är inne på det där med mat så kan jag ju visa upp några av mina vackra kreationer.
 
Har livnärt mig på pepparkakor ett tag nu. Man måste ju öva inför jul, kolla av så att man kommer ihåg smaken och så vidare så man inte blir helt chockad när frosseriet väl sätter in på allvar.
 
Och den här juvelen, just DEN HÄR lilla skönheten förstår ni, det är nog mitt livs största prestation hittills. Slå det ni!
 
Kryptiskt meddelande på den här pepparkakan. Är inte riktigt klar över vad det ska betyda, men nåväl.
 

Så, gör mig nu stolt och ät inget som inte jag skulle ha ätit och... näe, vet nån va! Vem försöker jag lura? Man ska ju faktikst helst nästan tappa käken helt. Ja, så mycket ska man mala. Det är ju trots allt inte jul varje dag.
 
God jul på er!
 
 
 
 
 

Med vinden i manen är livet som bäst

Bim är typ vindens älsklingsson nummer 1. Så han blir alltid lite sådär extra glad när han får galoppa några varv runt åkern.
 
Kolla bara så lycklig han är! Och Johanna är nog inte så ledsen hon heller. 8)

 
Dinstansfeeling på den bilden. Skitsugen på det nu. :3
 
 


 

Tentan ska döden dö

Jag ska anordna en tända-eld-på-tenta-och-hoppa-runt-i-en-galen-krigsdans-ceremoni i morgon. Tills dess är photo booth ett effektivt tidsfördriv.

Fråga: Vad gör jag med mitt knä?
Gissar du rätt så får du kasta andra (jag kastar första) tändstickan på min tentabrasa i morgon.
 
 
 
 

Snuvad på snuvan

Nu ska jag vara en sån där störig typ och klaga på att jag aldrig kan välsignas med en riktigt saftig förkylning.
 
Det brukar nämligen vara så att jag känner mig lite småsjuk en dag. Nästa dag är jag sjuk, med feber, huvudet bultar som om en bisvärm byggt bo där inne och ögonen och näsan tävlar om vem som kan läcka mest på kortast tid. Man bara: yes, laddar upp för lite sjukdom. Tar fram yllestrumporna och börjar hamstra halstabletter. Och sen kommer förkylningen där och bara: "Näe. Orkar inte med dig. Trevligt att råkas, men drar vidare till nästa offer nu. TJARÅÅ!" Och så står jag där och känner mig övergiven och nästan lite besviken. Inte så festligt.
 
De kommer liksom bara förbi en sväng och retas lite.
 
Om de kunde stanna lite längre nån gång, så att man inte bara blir lite trött utan helt utslagen, så kanske de inte skulle komma lika ofta? Så, om ni har en riktigt envis förkylning på gång så får ni gärna dela med er lite. Så att jag blir riktigt nersmittad, en gång för alla. Fast kanske inte nu inför jul. Och inte i januari för då fyller jag ju år och sådär. Men februari är ju inte mycket att hurra för, så då kan ni gärna andas lite mer åt mitt håll.
 
Brukar snyta mig och säga: "oops, den slet sig visst!"
 
 

Västtrafik i upplösningstillstånd

Stod och väntade i 40 minuter på tåget innan. I snö som var djupare än vad mina converse är höga. Nu tänker ni säkert att jag får skylla mig själv som inte köper vinterskor i tid. Men det skulle jag faktiskt göra idag. Jag tänker istället skylla på västtrafik och komma med ett sånt fult och väldigt omotiverat påhopp som: "Sköt ert jobb och bli inte så nedrans chockade över att det kom snö i år IGEN!"
 
Nu sitter jag här och försöker gnugga liv i mina stackars stelfrusna fossingar. De går inget vidare. De beter sig som om det är jag som har svikit dem och straffar mig genom att inte stå till tjänst när jag vill gå nånstans. "Men skyll på västtrafik, ni är inte de enda som lider av det här!", väser jag ilsket till dem och stryper deras svar genom att klä på dem yllestrumpor. Lite sådär lagom brutalt.
 
Ja, det var ju en upplevelse jag gärna skulle vara utan. Men det samma visa varje år. Total chock på västtrafiks kontor varje år vid den här tiden. "OMG OMG OMG, vad är det där för en fluffig, vit massa som täcker marken?", säger den ena västtrafiksnissen till den andra. "Jag vet inte, men det kan nog vara så att det hindrar oss från att åka ut med tågen i tid.", svarar västtrafiksnisse nummer två. Och sen svimmar de.
 
Det är ungefär så jag föreställer mig att det går till.
 
Jag ska döpa om västtrafik till pesttrafik. Tycker det passar så mycket bättre.
 
 
RSS 2.0