Det är ju onödigt att vänta
I morse.
Mamma: Det känns ju kanske lite jobbigt att börja trycka i sig glass redan på morgonen.
Jag: Äh, har man ändå tänkt synda så kan man lika gärna börja med en gång.
Ursäkta för att det syns att jag redan använt tallriken en gång, det var ju lite sunkigt. Men jag hann faktiskt inte ta nån bild på första portionen. Det sa bara swish så hade den passerat strupen och guppande lagt sig till ro i min mage.
Det var traumatiskt att handla idag
Måste lätta på hjärtat lite och berätta om hela tre traumatiska saker som hände mig idag när jag var och handlade mat med mamma.
- Jag hämtade herrgårdsosten som vi nästan alltid har. Hur många mornar och kvällar har jag inte suttet här hemma och mumsat på min goda ost och tänkt att den är perfekt? En ost som inte smakar för mycket ost liksom. Underbart. Förstå då chocken som uppstod när jag såg det här:
Vafalls?! Vad har de blandat i för äckel för att osten ska ha en fyllig nötsmak?! Sprang med andan i halsen till mamma och lyckades nog knuffa ner ett ex antal oskyldiga människor i farten. Mamma lyckades lugna mig med att de naturligtvis inte ha blandat i nån nöt i osten. Men jag är dock smart, nöt är ett annat ord för ko och det är en ko på bilden! Lägger man ihop ett och ett så kommer herrgårdsost aldrig smaka samma sak igen. - När jag väl hade börjat återhämta mig från den lilla incidenten så bar det av till köttdisken. Känslig som jag är så stod jag på behörigt avstånd och tittade demonstrativt åt ett annat håll. Mamma sa: "Titta! Det rinner blod nerför skylten!" Ja, jag kan ju inte hjälpa att jag flydde i blind panik. Till mina trygga vegetariska varor. Förstår om ni blev besvikna, men jag stannade inte tillräckligt länge för att ge er ett bildbevis.
- Det fanns inga jordgubbar där vi handlade så vi fick stanna till i en annan affär på väg hem. Där var det full trängsel vid de stackars små jordgubbarna. Det var särskilt en dam som antastade dem riktigt ordentligt. Petade och klämde. Smakade gjorde hon också. "Men snälla människa, det är ingen buffé!" hade jag lust att tala om för henne. I fall hon inte visste det alltså.
Naturligtvis yppade jag inte ett ord, varken om blodet i köttdisken eller till den jordgubbsantastande damen. Är man svensk så är man. Då är det bara att hänsynsfullt ge plats åt vulgära damer och plocka åt sig de minst mosiga jordgubbarna. För att sedan återvända hem och bearbeta sina trauman i tystnad.
Det ligger mycket tanke bakom dagens outfit
Jag börjar bli sjukt bra på att matcha mina kläder, om jag får säga det själv. Och jag hör inga protester, så det får jag nog. Det ligger många år av träning och många timmars omsorgsfullt klädutprovande bakom dagens klädval.
Ja, men ni ser ju själva. Modeintresset har alltid funnits där. Idag tänkte jag att det kunde vara fint att visa min finska del av mig. Kan ju inte tala finska (skickar svidande blickat åt mor min) så får låta mina gener synas på andra sätt.
Se så fint de blå och vita rutorna i shortsen gör över mot de lite mindre blå och vita rutorna i skjortan. Ser ut som en liten finlandsflagga.
BRÖÖL! Blir ju alldeles känslosam nu. *torkar bort en liten rördhets-tår*
Vi har besökare i dammen
Vi har finbesök hemma i vår damm, i form av en liten flock kanadagäss. Fast finbesök är väl lite att ta i kanske, våldgäster snarare. Det verkar nämligen som om de har flyttat in.
Tre vuxna är det. En av dem har fem ungar, den andra har två och den tredje vet jag inte vad den håller på med. Antingen har den inga egna ungar, eller så är den bara lat och låter en av de andra ta hand om dem. Eller så är den pappa till alla barnen, vad vet jag? Jag inte är så bra på det där med deras tankar om rimliga familjeförhållanden, med regler kring hur många fruar en gås får ha, osv. Det kanske är helt normalt för en mansgås att chilla runt med sina två familjer utan några hard feelings fruarna emellan. Eller så är det inte det. Kan ju inte direkt fråga dem.
Jag vet inte hur gäss brukar bete sig när de är på besök nånstans, men just dessa gäss är inte så rumsrena. De bara skiter ner hela området runt dammen. Tacksamt säger jag bara, tacksamt.
Sociala är de inte heller. När jag kom ner för att fota dem så simmade de iväg som om de hade eld i baken. Tror dock att de flesta tycker det är en aning obehagligt när det kryper omkring en främling i buskarna och fotar ens barn vid läggdags. Men ändå! Hann ju undra lite om jag luktade illa eller nåt...
Bildbevis:
Så. Förutom att de är osociala och icke rumsrena så är de väl ganska söta, va? Små luddiga fjunbollar. ♥
Kafferepsdeltagare i behov av sugrör
Jag delar med mig av dagens viktiga info:
När man sluddrar så kraftigt att man säger att kaffet tog "snut för slabbt" är det nog dags för påfyllning.
Illustrerar hur en kaffesugen Anna in action ser ut.
Jaha, ja. Vad ska jag göra nu då, undrar väl ni? Rota fram sugrör, säger jag. Man kan ju inte gå miste om de sista, livsviktiga dropparna. Hur skulle de se ut, va? Slösaktigt är vad det är!
//kaffedrickar´n
Redovisning, vrålande studenter och hamsterungar
Gårdagen började lite nervöst. Jag och Michelle skulle redovisa vår fördjupningsuppgift. Kursen handlade om barn, unga, medier och bibliotek så vi var så awesome att vi gjorde fördjupningsuppgiften om hur Harry Potter-böckerna kan påverka ungdomar i deras identitetsskapande. Måste säga att det kändes rätt najs att få sitta och läsa i en av Harry Potter-böckerna för ett skolarbete, mitt på ljusa dagen liksom, utan att känna sig olaglig. Redovisningen gick bra också, de som lyssnade ville inte sluta ställa frågor när tiden var ute. För ja, så charmiga är vi. *blink blink*
Vi avslutade med den här bilden. BRÖÖL, vad vackert! Den blev lite liten nu, jag vet inte varför, med jag kan beskriva bilden för er med dålig syn: det är en bild på Hogwarts och så står det en text ovanför som säger "Hogwarts will always be there to welcome you home". Så, jag upprepar: BRÖÖÖL, vad vackert! ♥
Sen gick vi till stan och väntade på Michelles kille, för vi skulle äta på subway och fira sommarlov. Väl ute möttes vi av ett folkhav, trodde först att alla hade samlats utanför skolan för att de ville höra oss redovisa igen eftersom vi var så himla bra. Men nej, tyvärr, de var där för att titta på alla studenter som vrålandes åkte omkring på sina flak. JAHA. GRATTIS DÅ. Vi fick väl snällt traska i väg till subway då, som vanligt folk.
Att äta på subway med dessa två människor var för övrigt en intressant upplevelse. De tog båda en hel sub var, och jag tog en halv. Innan jag hade ätit halva min hade de ätit upp hela sina. Man bara: hallå HEJ, var det gott eller? :D
Väl hemma sen så åkte vi snart vidare hem till min kusin som tidigare på dagen varit en sån där vrålåkande student. Grattis, grattis! :D Jag hängde en del inne på Paulinas rum, hon har ju en hel djurpark där inne! Som jag skrivit om tidigare så har hon igelkotten Dobby och två gerbiler som heter Gollum och Smeagol. Nytillskotten var två guldhamstrar och deras 10 små ungar. Jag dog söthetsdöden med en gång. Jag säger med en gång att jag inte kan hållas ansvarig för de ljud som kan ha kommit ur min mun, en del joller och pip blev det nog. Men som sagt, det är inget som jag kan hjälpa. Mobilen var död så jag kunde inte fota dem. Lite ledsen i ögat blev jag allt. Men jag lovar att de var söta! ♥
NU ÄR DET SOMMARLOV!
Om Fred och Georges vistelse hos moster Ännud
Jag har varit hamstervakt i en vecka, för hamstrarnas moder har varit i Finland.
Geogre har blivit lite tjurig på äldre dar, så om man inte vill bli biten får man ta upp honom innan han hunnit gnugga sömnen ur ögonen. För när han har vaknat till så inser han att han har blivit kidnappad och gnager en på fingrarna i syfte att mörda en. Han gjorde det en gång, då sa jag till honom att han var en stygg pojke och stuvade ner honom i sin låda igen. Hörde honom muttra om hur mycket fint kött han gick miste om i flera minuter efteråt. En sån skräckupplevelse!
Och Fred, den lille skitungen, han sket i min säng! Plupp, plupp, sa det bara, och så pressade han ut ett litet pärlband med bruna små knortar. Och vad skulle jag göra av dem då, hade han tänkt? Jag vet inte hur saker och ting går till hemma hos deras moder, men jag får nog ta ett allvarligt snack om deras uppfostran. Har ett och annat att säga i det ämnet.
Men utöver de två missödena så har de skött sig exemplariskt, de små gossarna. De har ätit upp maten och bara varit uppe okristligt länge några gånger. De har till och med motionerat i sina springhjul! De är måna om sin kroppsform i alla fall, det är ett som är säkert.
Fred.
Fred igen. George var ju lite trilsk, som sagt.
Som lön för mödan (för det var jättejobbigt, verkligen) fick jag en stor klubba i min smak. Nä, nu ljuger jag, det är många små klubbor. Men det hade varit rätt coolt om det var en enda stor.
Now we're talkin'! (Tack, Jonnisch!)
Morgonstund har guld i mund
Jag sover ju hos mummu och muffa nu för tiden, och då kan det vara bra att ha med sig nyckeln så man kommer hem på morgonen. Men vem tänker på sånt? Framförhållning, vad är det? Så jag var utelåst i morse. Kikade desperat genom hallfönstret, men ingen mamma inom synhåll. Hon sov fortfarande, den nedrans sömntutan!
Nåja. Gick och hälsade på hästarna. Millan låg fortfarande ner i gräset och såg allmänt nyvaken ut, men Bim var sällskaplig och ville bli kliad. Han är så rolig för han visar vart det kliar, och så hinner jag klia där i typ en halv sekund innan han pekar på ett nytt ställe. Söt. ♥
Well, moooorning!
Vänner (inte serien "vänner", utan såna där riktiga vänner), choklad, hästar, böcker, vår, kissemissar, sol, blommor, skratt, Harry Potter, glass, musik, sommarkvällar, mjukisbyxor, min familj, skog, fantasy, bullar, ärliga människor, cola, att bada, bebisar, humor, att vakna tidigt, julafton, skinnjackor, vegetarisk mat, vampyrer, lukten av ny bok, fotografera fina saker, jordgubbar, medeltid, juice, fantisera, lukten av varm häst, vikingar, klia sig ohämmat på ett gött myggbett, långt hår, sockerkickar, ♥
