Jag tar åtar mig uppdraget att recensera The Host
I fredags åkte jag och Jonna till Göteborg för att se The Host på bio. Den visades av någon mystisk anledning inte i Borås, så då fick vi ta våra feta rövar och pallra oss bort till Göteborg istället. Vårt lokalsinne hade tagit semester så vi behövde GPS för att ta oss från centralen till bion. Det var väl för väl att vi var utrustade med smartphones då! Men, det är ett stort steg från att inneha en karta till att faktiskt kunna läsa av den, så det jobbet lämnade jag över till Jonna. Mjehe.
Och ja, jag ser att ni hoppar av förväntan att få veta vad jag tyckte om filmen, så jag ska vara barmhärtig och tala om det nu. Vill ni inte bli spoilade så kan ni blunda.
Den var faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig. I och för sig går jag alltid in och tänker mig att filmer baserade på böcker jag läst kommer vara dåliga, sänker förväntningarna lite liksom, för att inte bli besviken. Ren självbevarelsedrift. Men just denna filmen tänkte jag redan innan att den måste vara jättesvår att få till på ett bra sätt, eftersom att hälften av storyn utspelar sig i huvudet på Wanda, där Melanie också huserar. När den första repliken från Melanie kom så blev jag nästan skräckslagen. Det lät så töntigt! Typ som scenen när Jacob Black i Twilight bröt sig ur flocken och de andra tjötade i huvudet på varandra. Pinsamt. Men det kan varit skådelspelarinsatsen som kanske inte var den bästa i just det ögonblicket, för jag tycker det blev bättre med rösten sen.
Jag tycker tyvärr inte att själarna speglades riktigt rätt i filmen. I boken så läggs stor vikt vid att de är så ärliga och omtänksamma hela tiden. De misstänker aldrig några brott, eftersom att det inte förekommit några. De är inte ute efter vinst på något sätt, så när de handlar går de bara in i ett varuhus och tar vad de behöver och går hem. De kan göra det för att alla hjälper till och drar sitt strå till stacken för ett fungerande samhälle. De är som en enda stor familj och blir livrädda vid minsta tecken på våld. I filmen ser man inte så mycket av det, och den själen man ser mest är sökaren (som i och för sig var ovanligt ettrig även i boken) som var överdrivet våldsam. Det hade dessutom tryckts in en actionscen som inte alls fanns med i boken, vilket resulterade i att två personer dog. Det hände liksom inte överhuvudtaget!
En andra grej jag stör mig på är att film-Melanie redan från början hade för mycket kontroll över sin kropp. I boken så var hon bara med i huvudet och kunde ta tillbaka kontrollen över kroppen i extremsituationer, som när de höll på att dö i öknen. Hon hade egentligen inte mer kontroll i filmen än i boken, jag tycker bara att det kom in lite för tidigt och vid fel tillfälle.
Okej, jag förstår att ni nu har läst vad jag skrivit och känner er förvirrade över hur det går ihop med att den var bättre än vad jag hade förväntat mig. Lugn, den var inte dålig, inte alls. Jag kommer bara inte på några fördelar just nu. Mjehe. Jodå, en bra grej är att de hade gjort grottorna så himla bra, med alla rum som fanns. Badrummet, eller vad man nu ska kalla en helt vattenfylld avdelning i en grotta för, var också som jag tänkt mig att det skulle vara. Vattnet liksom blänkte upp i taket och det var så vackert. En annan bra grej var att människorna inte var så himla Hollywoodifierade utan de var verkligen svettiga, smutsiga och hade sunkiga kläder.
Det fanns dessutom en skådis som gjorde ett riktigt bra jobb med sin karaktär, nämligen William Hurt som spelade Jeb. Han var perfekt!
Se, han får till och med en bild som pris:
Han var precis som jag tänkt mig honom. Både till personlighet och utseende. Bara lite för kort skägg, men vafasiken, man kan inte få allt. Så. Nu ska jag sluta analysera sönder filmen och istället uppmanda er att se den!
Två charmtroll till kusiner
Måste bara visa två charmiga bilder på mina kusiner som jag tog för en eller två veckor sedan. Så himla söta! ♥
Åsa är en riktig liten drama queen, det syns verkligen på den här bilden. "I want you... to be my personal servant!"
Isak stelnar till och visar stenansiktet så fort Åsa är i närheten. Han lägger sig inte alltid platt fall ner på marken, men den här gången tyckte han väl att det vore mer övertygande på det viset.
Avundsgröna hästar
Di är enna luriga di däringa hästarna. Ena sekunden kan man stå där och mysa med en av dem och innan man vet ordet av så kommer den andra springande för att stjäla showen, alldeles grön av avund.
Bildbevis:
Står som bäst och umgås med lille Yalleponken...
... bara för att sedan få springa iväg när Bim vill ha sin beskärda del av uppmärksamheten.
Ser ni hur han missnöjt kommer farande med sin rynkade näsborre? Så ser han ut när han tycker att Leyal är en liten störande smilfink som tar för mycket plats.
Ja, jag säger då det att det inte är lätt att vara populär. Men det är väl bara att anpassa sig till ett liv i rampljuset antar jag.
Pyramidbygge på G
Det är få grejer som är så jobbiga som att ta bort toarullarna efter sig.
Just det här fina bygget försvinner väl inte förrän den petar en i magen när man sitter där och försöker göra ett bra jobb.
Det rycker i min lässugsnerv
Jag saknar att läsa så mycket som jag gjorde innan! Visst, jag läser nu med, men det blir ju inte att jag sitter i flera timmar nu för tiden. Jag har ju så mycket att läsa i skolan, så när jag väl "tar lite ledigt" så orkar jag inte läsa mer liksom, det är mer avslappnande att slänga sig framför några avsnitt av de serier jag ser på.
Här är en liten lista på böcker jag är sugen på:
1. Beautful Creatures (okej, jag läser den just nu, men ändå.)
Såg trailern till filmen först och tyckte den verkade lite småbra. Inte jättemegabra, men lite så där lagom att jag kunde tänka mig att se den. Och sen hittade jag boken på bokrean och blev tvungen att köpa den. Måste säga att jag inte var jätteimpad i början, den kändes lite löjligt och för ungdomlig för mig. Men, den har faktiskt tagit sig! Tycker det är kul att det är tjejen som är övernaturlig och inte killen. Blir en annan vinkel, från att tjejen svansar efter snygga, coola, fantastiska killen liksom. Män gillar väl inte att vara i underläge kan jag tänka mig. Så ja, den läser jag just nu.
Såg trailern till filmen först och tyckte den verkade lite småbra. Inte jättemegabra, men lite så där lagom att jag kunde tänka mig att se den. Och sen hittade jag boken på bokrean och blev tvungen att köpa den. Måste säga att jag inte var jätteimpad i början, den kändes lite löjligt och för ungdomlig för mig. Men, den har faktiskt tagit sig! Tycker det är kul att det är tjejen som är övernaturlig och inte killen. Blir en annan vinkel, från att tjejen svansar efter snygga, coola, fantastiska killen liksom. Män gillar väl inte att vara i underläge kan jag tänka mig. Så ja, den läser jag just nu.
2. Scar Tissue
Det är Anthony Kiedis (sångaren i Red Hot Chili Peppers) självbiografi. Har lyssnat jättemycket på dem det senaste. Det är så najs att läsa boken och uppleva händelserna med dem samtidigt som man lyssnar på musiken. Så gjorde jag när jag läste Ozzys bok, fast jag lyssnade mest på Black Sabbath då eftersom det ändå var mest sin ungdom han skrev om. Man ser låtarna lite på ett annat sätt när man lyssnar på dem samtidigt som man läser om hur de kom till. Det är nåt som är så fascinerande med rockstjärnors liv. Jag bara sitter där hemma i min kammare och läser om hur Slash slåss mot heroinmonster och skriker med honom: "Diiiie, you bastard, diiie!", skrattar lite när Ozzy lånar Sharons klänning för hon hade gömt hans kläder och skrattar lite till när han blir arresterad för att kissa på en helig staty. Och vrålskrattar efter en lång beskrivning av hur Sharon hade bjudit prällen på hashkaka. Man kan väl säga som så att Anthony har en del att leva upp till. Men det klarar han nog.
Det är Anthony Kiedis (sångaren i Red Hot Chili Peppers) självbiografi. Har lyssnat jättemycket på dem det senaste. Det är så najs att läsa boken och uppleva händelserna med dem samtidigt som man lyssnar på musiken. Så gjorde jag när jag läste Ozzys bok, fast jag lyssnade mest på Black Sabbath då eftersom det ändå var mest sin ungdom han skrev om. Man ser låtarna lite på ett annat sätt när man lyssnar på dem samtidigt som man läser om hur de kom till. Det är nåt som är så fascinerande med rockstjärnors liv. Jag bara sitter där hemma i min kammare och läser om hur Slash slåss mot heroinmonster och skriker med honom: "Diiiie, you bastard, diiie!", skrattar lite när Ozzy lånar Sharons klänning för hon hade gömt hans kläder och skrattar lite till när han blir arresterad för att kissa på en helig staty. Och vrålskrattar efter en lång beskrivning av hur Sharon hade bjudit prällen på hashkaka. Man kan väl säga som så att Anthony har en del att leva upp till. Men det klarar han nog.
3. A Song of Ice and Fire (kanske mer känd som TV-serien Game of Thrones)
Okej, jag har redan börjat på den serien. De är verkligen SKITBRA! (Förtjänar versaler, ja.) Tyvärr kom jag av mig mitt i andra boken för det var då jag började högskolan och kastades rakt in i massa engelsk kurslitteratur. Inte så angenämt. Men jag orkade inte läsa mer på engelska just då. Men nu har jag vant mig, så ska börja läsa den igen. Måste bara säga att jag undrar lite över varför det är så mycket dörty stuff i Game of Thrones, för det är inget sånt i böckerna? Inte hittills i alla fall. Det är säkert något dåligt försök att locka till sig vuxna tittare, för att fantasy anses vara "skräp". Och med dåligt så menar jag att försöket misslyckades, för så vitt jag vet har det bara fått folk att INTE titta på grund av att det är massa dörty stuff. Men, man kan ju faktiskt blunda om man är känslig.
A Song of Ice and Fire, precis när jag köpt dem.
Nej, det är inte i närheten av alla som finns med på min "att läsa"-lista. Om ni nu trodde det. Men ni får faktiskt nöja er med det, orkar inte skriva hur långt som helst liksom.
Paranormal Activity in the Kitchen
Jag och Aron tänkte göra "Paranormal Activity in the Kitchen". Det handlar om en husmor som går igen. Och eh, ja. Mördar alla nya husköpare.
I'm gonna eat your flesh and gnaw your bones...
Om sista bilden:
Aron: Jag ser ju bra ut på den!
Jag: Aha.
Jag: Aha.
Aron: DU ÄR BARA I VÄGEN!
Jag: ... tack.
Sen började han peta mig på låret och tyckte det var kul när låret "dallrade". Han skrattade så mycket att han fick ont i magen och påstod att han mådde bra av det. Han ville införa det som träningsform, tydligen. Vet inte vad jag behöver vara mest orolig över; att mina lår dallrar så mycket att de går under kategorin "underhållning", eller att Aron är så otränad att han får ont i magen av skratta lite.
Innan han hittade sin nya träningsform så funderade jag på att låta honom leva i ro, så att säga. Men eh... Som läget är nu, så ska jag nog återgå till att hemsöka honom. Mohwahah!
Hunden har ju ingen social kompetens alls
Hunden (ja, han heter hunden i såna här sammanhang) kom just in i köket och fes ljudligt. Jag hann inte ens lägga på mig min äcklade min innan han blängde på mig och sprang iväg. Det är verkligen trevligt att komma hem efter en jobbig skoldag och när man försöker plugga lite så kommer hunden och bara... pruttar en i ansiktet. Man känner sig väldigt uppskattad och så. Snacka om att sakna social kompetens.
Ärligt talat, så slapp ringmuskel som han har så kommer vi väl snart bli gasade till döds här hemma. Börjar fundera på om det vore möjligt byta roll på djuren, att ta in katten och skicka ut hunden.
Åtta bekännelser - del två
Här kommer resten av mina bekännelser, och här är förra inlägget.
5) Något av de få sakerna i livet jag alltid har varit säker på, det är att jag vill bli författare. Vad man nu räknar som författare är väl upp till var och en, men jag har alltid velat skriva böcker. Jag minns tyvärr inte första gången jag höll i en penna, men det var förmodligen omkring tiden vid mitt första andetag efter att jag förlöstes ut till den här världen. Jag minns när jag var liten, omkring 4-5 år, när jag satt med mamma i köket och hon skrev på något slags kort. Jag frågade vad hon skrev för bokstäver och härmade dem. När jag var 6-7 år skrev jag massa egna berättelser som jag ritade omslag till. Haha, det skulle vara kul att läsa dem nu.
6) Jag är en riktig gottegris. Nu när jag blivit nyttig och börjat träna och grejer så känner jag att jag har kall kalkon hela tiden. (Varför använda det engelska ordet cold turkey när jag just kom på en så fin svensk variant?). Känns som jag har lust att vända sockerpåsen upp och ner på och bara... hälla i mig. Kanske inte riktigt så extremt. Men i alla fall att bara mula i mig choklad. Men shit, nu byter vi ämne innan jag springer över och plundrar mummus förråd.
7) Det senaste året har jag gått och blivit en riktig serienörd. Jag avverkar serie efter serie i blixtens hastighet. Serier jag följer just nu är några stycken; Vampire Diaries, True Blood, Sons of Anarchy, Dexter, Game of Thrones, Revolution... De flesta är såna som jag sett allt och nu väntar på nya avsnitt varje vecka. Därför tänkte jag att jag vill ha en serie som jag kan kolla på varje kväll, kollade upp Dexter och tänkte typ: shit, det finns 7 säsonger, det kommer ta evigheter! Eh... ja. Det sa bara swish, och nu sitter jag här och väntar på säsong 8 som börjar i juni. Ser om Game of Thrones från säsong 1 nu för tillfället eftersom säsong 3 börjar 31 mars. Awesome!
8) Jag brukar prata med mig själv. Det är perfekt när man är ute och rider för sig själv i skogen. Det är bara jag och hästen... och förhoppningsvis inga andra människor som kan höra vad jag har att säga. Vet egentligen inte vad jag pratar om, men det är perfekt om man är arg på någon. Då är det bara att sitta där och fundera ut bra kommentarer och pröva hur de låter när man säger det högt. Har säkert räddat mitt och andras liv många gånger på det sättet, för jag fått säga vad jag har att säga till träden så behöver jag inte säga det till någon annan. Perfekt!
Är inte riktigt säker på om det behövs, men tar med en skämsbild.
Ja, och så skulle jag ju utmana några nya människor också. Jag känner ju typ bara fyra pers som har blogg, så: Jonna, känn dig utmanad! Alekzandra, Rebecca och Michelle, om ni läser detta och känner att det passar in på era bloggar så har ni i alla fall en läsare här! ;)
Åtta bekännelser - del ett
Here we go:
1) Jag börjar tro att jag är en slusk. En sån där gammal stofil som inte flyttar på möblerna vid städning utan bara sopar allt under mattan. Det är nämligen så att vi har hussvamp och det kom hit en byggfirma för att riva ut pappas golv. När de gjort det så kom de fram till att svampen sprider sig in till mitt rum också, så samma kväll fick vi städa ut allt ur mitt rum för att de skulle kunna gå loss på väggen och mitt golv också. (Det är nu ni ska börja tro det värsta om mig.) När pappa och Aron lyfte ut mitt skrivbord så skulle jag dammsuga golvet under. Jag såg en dammtuss och skulle precis till att attackera den med sopborsten när jag såg att den var väldigt kompakt... och hade en udda form... Nämligen formen av en död mus. VAFASIKEN?! Den har legat pressad mellan nedersta skivan i skrivbordet och golvet, jag vet inte hur länge! Sen när började jag slänga döda muslik omkring mig liksom? Sen kom jag på att jag har en katt. Den lilla mördarmaskien har alltså nackat en mus, släpat den hela vägen från mordplatsen, väntat på att en familjemedlem öppnat dörren, smitit in osedd, sprungit genom hallen, vidare genom vardagsrummet och sen in på mitt rum, där han petat in den i ett utrymme där det finns typ en centimeter luft. Nu är det ju i och för sig Humle som är boven i dramat. Men jag borde kanske städa lite oftare. Och jag ska nog vara tacksam att han inte lämnade den på kudden.
2) Jag har ett enormt behov av att ha ordning och reda på mina saker (det märks i och för sig inte i punkt 1, men det behöver ni faktiskt inte skrika för högt om). Ni ska bara se mina mappar på datorn. Till exempel för att komma till en mapp med roliga Harry Potter-bilder som jag sparat så får man gå till Data > Bilder > Från Filmer > Harry Potter > Roliga, och där kan man välja mellan vanliga bilder eller gif. bilder. Andra mappar jag har jämte mappen Bilder är Film, Musik, Idéer, Skolarbeten. Gissa hur jag har det bland alla tusentals av mina egna bilder? Mappar så klart, sorterade efter år och månad och sen efter datum och tillfälle.
Ibland kan det uppstå problem i mitt arma huvud, när jag ska försöka komma ihåg vilken av alla mappar jag tyckte att någonting skulle ligga i. Typ om det är en parodibild med både Harry Potter och Sagan om Ringen: hjääälp, vet inte vilken mapp jag ska kolla i först! Förvirring, förvirring! Men ändå, strukturerat ska det vara! Ordning och reda, pengar på fredag.
Ibland kan det uppstå problem i mitt arma huvud, när jag ska försöka komma ihåg vilken av alla mappar jag tyckte att någonting skulle ligga i. Typ om det är en parodibild med både Harry Potter och Sagan om Ringen: hjääälp, vet inte vilken mapp jag ska kolla i först! Förvirring, förvirring! Men ändå, strukturerat ska det vara! Ordning och reda, pengar på fredag.
3) Ni vet när man är flera personer som står och väntar på samma tåg? När det är kallt och alla går lite fram och tillbaka för att hålla värmen. Då kan jag ibland få tvångstankar om att putta ner någon på rälsen när tåget kommer. Inte som att jag verkligen skulle göra det, någon slags spärr måste man ju ha! Man kan ju inte bara putta ner folk framför tåg till höger och vänster... Shit. Men jag kan få såna tankar ibland och undra vad som skulle hända liksom. Jag kan se kalabaliken efteråt, hur tåget tutar och bromsar in, hur sirenerna börjar höras på avstånd och hur blåljusen tillslut lyser upp mitt ansikte och hur folk glor på mig när polisen säger: "You have the right to remain silent, anything you say and do may be used against you in a court of law." ... och någonstans där brukar jag vakna till och undra vad som just hände. Jag är ju inte våldsam egentligen.
4) Som motsats till punkt 3 så kan jag säga att jag är sjukt blödig. När jag var liten och inte ville äta upp maten, så kunde mamma och pappa ta de sista smulorna, klistra på sig sorgsna minen och säga: "Men du kan ju inte lämna de sista små smulorna ensamma här på tallriken utan sina vänner och släktingar, de vill ju också komma ner i din mage!" någonstans där ska jag tydligen ha gråtit för de stackars små smulorna och ätit upp dem. Och ni ska inte tro att det tar slut där! Gulp... För inte alls så många år sedan, så satt jag ute i solen och åt glass. Mamma satt mitt emot och plötsligt så mosade hon en bladlus med sin glasspinne. Jag bara: näe, men så kan du ju inte göra!, och sen började hon berätta värsta snyfthistorian om hur hans barn ropade efter honom och undrade vart han tagit vägen. Hur bladlusbarnens mamma skulle få berätta godnattsagan den kvällen och att hon skulle spela tapper inför dem men sedan bryta ihop i sin ensamhet... Och ja. Ni kan ju inte tro att jag lämnades torrögd efter den berättelsen. Faktiskt så sitter jag och försöker dölja min glansiga blick i detta nu. Blödig var det ja.
Nu råkade det bli lite långt, så jag delar upp det här inlägget i två delar. To be continued...
Bim - alla unghästars stabila mentor. Eller?
Nu har Leyal varit hemma i nästan en vecka. Vägarna har varit väldigt isiga, men det har funkat att rida en liten stund i kanterna. Men idag hade det smält undan så mycket att vi kunde rida en hyfsat normal runda, och jag kunde till och med trava lite!
Egentligen så är Bim alla ungshästars stabila mentor, men så fort det vankades lite spring så vill han inget hellre än att visa Leyal sina bästa moves. Här kommer Bims tips till naiva unghästar:
Egentligen så är Bim alla ungshästars stabila mentor, men så fort det vankades lite spring så vill han inget hellre än att visa Leyal sina bästa moves. Här kommer Bims tips till naiva unghästar:
1) Spana in galoppbacken och börja jazza.
2) När du som bäst utför dina moves så tappar ryttaren lätt fokus och du får per automatik lite längre tyglar för att utföra ditt sluga dåd.
3) När du fått upp lite fart så passar du på att fejka extrem rädsla för typ kottar mitt på vägen, gamla skithögar, onormalt breda bilspår, din egen skugga, vindens vinande i din man, en brevlåda, din egen fis, you name it.
4) I rädslan så kastar du dig förstås helt handlöst åt sidan och vinner på så vis några extra meter i din kamp för farten.
5) Om ovanstående tips inte fungerar, så kan du sätta dig ner i diket och på så vis gräva dig framåt. Vid det laget är din människa i normala fall lagom medgörlig till att låta dig springa rakt framåt igen.
2) När du som bäst utför dina moves så tappar ryttaren lätt fokus och du får per automatik lite längre tyglar för att utföra ditt sluga dåd.
3) När du fått upp lite fart så passar du på att fejka extrem rädsla för typ kottar mitt på vägen, gamla skithögar, onormalt breda bilspår, din egen skugga, vindens vinande i din man, en brevlåda, din egen fis, you name it.
4) I rädslan så kastar du dig förstås helt handlöst åt sidan och vinner på så vis några extra meter i din kamp för farten.
5) Om ovanstående tips inte fungerar, så kan du sätta dig ner i diket och på så vis gräva dig framåt. Vid det laget är din människa i normala fall lagom medgörlig till att låta dig springa rakt framåt igen.
Idag lyckades inte vår käre Onkel med sina väl genomtänkta och beprövade metoder att få springa fullt ös medvetslös som enda fart och 200 meter i bromssträcka, för mamma genomskådade honom redan vid punkt 1. Nu fick han istället bli ledd upp för backen, ägd och besviken. Vi tyckte nämligen inte att Leyal i sitt naiva sinne skulle se Bims snygga dansmoves och tycka det var en bra idé att ta efter beteendet såhär tidigt i utbildningen.
Från idag. ♥
Vänner (inte serien "vänner", utan såna där riktiga vänner), choklad, hästar, böcker, vår, kissemissar, sol, blommor, skratt, Harry Potter, glass, musik, sommarkvällar, mjukisbyxor, min familj, skog, fantasy, bullar, ärliga människor, cola, att bada, bebisar, humor, att vakna tidigt, julafton, skinnjackor, vegetarisk mat, vampyrer, lukten av ny bok, fotografera fina saker, jordgubbar, medeltid, juice, fantisera, lukten av varm häst, vikingar, klia sig ohämmat på ett gött myggbett, långt hår, sockerkickar, ♥
