Titel: Det borde finnas regler

Författare: Lina Arvidsson

Antal Sidor: 316

Boken handlar om en tjej som heter Mia och hennes bästa kompis Mirjam. De bor i en liten håla som de tycker är skittråkig för att det aldrig händer nånting. De går i 8an och längtar tills de får börja gymnasiet för då får man åka iväg till en annan stad. Mirjam har en crush på en snubbe som heter Per som är typ 40. Mia och deras andra kompis Karl tycker det är läskigt och de bestämmer sig för att kartlägga Pers liv, spionera på honom för att kunna sätta dit honom. Men det säger de ju inte tills Mirjam, då skulle hon bli skitsur. 

 

Alltså, den låter ju ganska ytlig och så. Men jag tycker faktiskt att den var jättebra. Väldigt tänkvärd. Den är verkligen träffsäker och beskriver exakt hur det är att vara 14 år, osäker och att inte passa in. Men den är så skön på nåt sätt, humoristisk men allvarlig på samma gång. Och jag älskar att personerna i boken bara är dem själva så som de är, utan att försöka passa in. De flesta ungdomsböcker jag läst är så awkward på nåt sätt, för författarna har blivit så mossiga att de glömt hur det är att vara ung. Men denna boken kändes äkta. (Jag skulle nog jämföra den med Katarina Von Bredows böcker.) Jag sträckläste den!

 

Betyg:

Dålig - Bra - Bättre - Bäst

 

Det är konstigt hur man kan ändra sig så mycket under en dag. Tidigare idag så undrade jag vad fasiken det är jag håller på med; en dansk bok, åh så jobbigt... Okej, fokusera. Läser lite, fattar ingentiiing, glider iväg med tankarna. Det är nåt märke på bordet, har det alltid varit där? Hm.. Ojdå, boken. Vart var jag nu då? Suck och stön, hur många sidor är det kvar till nästa kapitel? Räknar, räknar... TIO?! Jahaja. Börjar bli lite hungrig. Kollar facebook under tiden, man kan ju inte äta och plugga samtidigt. Nej, det går ju inte... Gled iväg till mummu och muffa en stund också och fick en kusinboost. Han är ju ständigt glad den ungen, blev på bättre humör. Även fast han bet mig i låret.

 

Ja, ungefär så har min dag sett ut. Och till det ska nämnas att jag sträckläste en bok ("Det borde finnas regler", en lättsmält ungdomsblaska, men rätt bra om jag ska vara ärlig) innan jag tog mig i kragen och öppnade den där nedrans danska boken. Allt för att skjuta upp det som måste göras.

 

Men NU, helt plötsligt, så gick det enkelt att läsa den danska. Fattar inte vad som hände, det var väl nåt som intresserade mig. Helt plötsligt var det intressant och kul och jag kom på mig själv med att älska det.

 

Inte för att jag funderade på att hoppa av, men alltså, om jag någon gång yttrar en önskan om att göra det; påminn mig om att jag faktiskt tycker det här är skitkul och det är värt det i längden. Okej? Deal!

 

Ett kapitel i min danska skolbok har tagit mig tre dagar att ta mig igenom. Har två kapitel kvar och bara två dagar på mig. Plus att jag har två kapitel i den engelska boken att läsa. Jag skulle gärna vilja skumma igenom sidorna för att hitta det viktigaste, men det funkar liksom inte när man måste översätta samtidigt som man läser. Det tar ju 100 år längre tid än vad det skulle ha gjort om det var på svenska. Det jobbigaste är i början, det går lite lättare när man kommit in i det. Det blir lite skojfriskt ibland när man tror att ett ord betyder något, för att det låter likadant på svenska, så betyder det egentligen nåt helt annat. Så har man läst det som om det vore det andra ordet ett tag innan man märker att det inte går ihop.

 

Nåja. Räddningen är ju att den är ganska intressant. :)

 

 

 

Jag har ju inget på schemat idag, så jag har varit hemma och pluggat. Men pappa ringde ändå vid 3-tiden och frågade var jag var. "Eh, jag är hemma?", svarade jag. Då sa han att jag antagligen har en dubbelgångare. Han hade sett nån tjej vid Almåsgymnasiet som var precis lika lång som jag, hade likadan frisyr och hårfärg och likadana byxor. Sjukt lik tydligen.

 

Ja men, det visste jag väl!

 

Fruktansvärt lång dag idag. Började klockan 9:00 och slutade klockan 16:00. Helt fullspäckat schema med 5 föreläsningar. Min hjärna känns som en urvriden svamp. Men det var ju intressant i alla fall, det var föreläsningar om hur det är att jobba som bibliotekarie i olika bibliotek.

 

Vet inte riktigt vad det var med oss idag. Redan på första föreläsningen, som var en av de mest lättsamma, var vi så trötta att vi skrattade för minsta lilla. Föreläsaren sa att det är viktigt att ha humor så att folk känner sig välkomna osv, och hon berättade att nån gång så var det en som kom fram till disken och sa att han/hon ville ställa sig i kö på nån bok. Och hon bara pekade åt sidan helt seriöst och sa: "kön börjar där." Haha, alltså. Jag och Michelle typ bröt ihop lite. Blev helt högröda och tårögda av skratt båda två. En stund senare glömde jag av vad det var som var så roligt. Fick anstränga mig för att komma på det och när jag väl gjorde det så började jag skratta igen. Vi lyckades nog skratta på rätt ställen i alla fall, för det var ingen som blev sur. I och för sig satt vi längst fram, så vi såg väl inte de eventuella mördande blickarna vi fick. Eh heh.

 

Den andra föreläsningen handlade om att jobba med bevarandefrågor. Det finns nog ingen torrare snubbe än han som föreläste om det. Han såg ut att behöva arkiveras själv. En livs levande fossil. Jag försökte verkligen förstå vad han pratade om, men det gick inte! Ibland snappade jag upp nåt ord som jag förstod i sammanhanget, försökte hålla kvar greppet.. men.. nej.. Att förstå vad han pratade om var som att försöka komma ihåg detaljerna i en dröm när man precis vaknat. Funkar inge braa, alltså.

 

Som om det inte räckte med att vi satt i samma sal i typ 4 timmar i sträck så drog den näst sista föreläsaren 12 minuter över tiden. Av vår 15 minuter långa rast. Blev till att springa in på toan, do my business och fylla på vattenflaskan och sen tillbaka för att skrynkla ihop hjärnan lite till. Denna gången var det prefekten över våran institution som pratade om hur det är att vara chef. Hon såg ut som en gul version av Umbridge i Harry Potter. Kunde inte sluta tänka på det.

 

Egentligen hade vi någon genomgång av kursens fortsättning till 16:30 också, men vår lärare i kursen pratar ändå bara rakt av från powerpointen, som innehåller 311 sidor text per sida på ett ungefär, så vi gick innan de började. Jag hade ändå fått gå tidigare från det för att hinna med 16:30 tåget, för jag hade ingen lust med att vänta till 18:00, vilket nog alla kan förstå.

 

Så vad har jag fått ut av dagen? Att jag inte vill jobba med bevarandefrågor eller på ett företagsbibliotek. Så jag står kvar vid att jag vill jobba på ett folkbibliotek. Och ja, efter den här dagen har jag ingen hjärna kvar att plugga med. Men är ledig i morgon och på fredag så kan plugga då. Till seminariet på måndag-tisdag-onsdag. Help me.

 

Ska kolla på mitt kära, kära Heroes nu.♥ Och plåstra om min stackars hjärna. Och har päron hemma, jeehj!

Tjing tjong!

Jag har ätit så sjukt mycket godis i helgen, som jag skrivit om HÄR och HÄR. Jag mår illa över godis för all framtid nu. I alla fall för ett tag fram över. Och eftersom att helgen redan var bortom all räddning så tänkte jag att jag kan köra all in och göra så att jag blir äcklad över chips också. Dessutom var jag ju sugen. Win win situation.

 

Jag måste bara få skryta lite över min fina lilla Zbiin. (Bina, för er som inte är så insatta i alla smeknamn vi har på hästarna.) Vi gick ut med dem direkt efter jag kom hem från marknaden innan idag. Jag red Bim och mamma gick med Bina. Vi tänkte att det var dags att börja ta på henne sadeln nu. Hon har haft den på sig i stallgången några gånger, men aldrig gått ut med den. Det gick hur bra som helst! Mamma gick och flaxade lite med kåporna på sadeln bara för att hon inte skulle bli rädd om hon skulle börja trava. Hon blev lite förvånad bara och undrade vad hon höll på med. Annars gjorde hon inget annat förutom att stanna och titta på sadeln några gånger. Så duktig, ♥

 

Vi ska ta på sadeln nu på promenaderna i några månader ungefär, tills hon är helt trygg med det och helst börjar tycka det är lite tråkigt, sen ska vi sätta på stigbyglarna. Det kan de ju tycka är lite obehagligt i början när de dinglar längs med sidorna och slår mot magen. Men jag tror inte det kommer bli några problem, säkert samma sak där, att hon bara vänder sig om för att titta på dem. Och kanske ta sig ett smakprov. Hon är ju glupsk, den lille sälen.

 

Bim är också helt underbar. Han är snart 20 år och blir bara piggare för varje år som går. Det är så kul att han verkligen älskar att jobba, jag behöver knappt göra någonting, han fattar med en gång vad jag vill. Han är verkligen en underbar häst att rida (och att ha att göra med annars också, så klart). Nästan alla ridinstruktörer som jag har tränat för har ridit honom någon gång och alla har älskat honom och sagt att han är så otroligt lätt och lyhörd. Jag är nog benägen att hålla med dem.

 

På tal om alla deras smeknamn innan så måste jag bara säga en grej om Bim, tycker det är lite kul. Han är ju Binas morbror så vi brukar kalla honom för Onkel Bim när vi pratar om dem. Det har gått så långt att vi ganska ofta nu helt enkelt bara kallar honom för Onkel i stället för Bim. Det passar så bra på nåt sätt. Vi brukar nämligen alltid säga det att om han var en människa så skulle han vara en gammal brittisk lord med en skottsrutig filthatt på huvudet och en pipa i munnen. Och så skulle han sitta i en gungstol i sitt bibliotek och skrocka godmodigt när alla hans barnbarn klänger på honom. Precis sån skulle han vara, Gamle Onkel Bim. ♥

 

Jag skulle nog kunna tjata om dem hur länge som helst. Men jag avslutar med en bild på Bina från idag. Tagen med mobilkamera från Bims rygg i lite grådassigt väder, men man ser ju att hon har sadel på sig i alla fall. Det är ju huvudsaken.

 

Har varit på mörlanda marknad idag med Ica och hennes kompis. Kul kul. Fyndade 14 par strumpor för 100 spänn. Riktigt najs, för det var en battle varje dag att hitta strumpor utan hål i. Likadana kunde jag ju bara drömma om.

 

Mitt livs första tenta är avklarad! Man ska ju inte ropa hej innan man är över bäcken, men det känns som det gick hyfsat bra. Man kunde få max 15 poäng, och behövde ha minst 8 för att bli godkänd. Jag räknade ihop poängen när jag var klar och jag tror att jag fick åtminstone 8, men kan ha fått upp emot 12. Hoppas att jag inte svarade helt galet på någon fråga, det vore ju retligt att bara lyckas få 7 poäng liksom...

 

Blev klar efter 50 minuter och gick till stan och strosade runt en stund innan Jonna slutade. Sen strosade jag runt med henne ett tag. Det regnade, som omväxling. Blev impad av min jacka, den borde inte vara regntät alls, den är ju av vanligt tyg och lite foder innanför. Men den stog strongt emot 4 timmar i konstant regn, och jag var varm och torr när jag tog av den. Utom om håret och fötterna då, mina tygskor var gav upp lite lättare än jackan. Fick russinfötter.

 

Nu är jag hemma och ska fira att tentan är avklarad med att läsa utan att ha dåligt samvete och sen kolla på lite Vampire Diaries. Eller Heroes kanske? Blev sugen på det när jag lånade ut första säsongen till Jonna idag. Hm... Angenämt problem. Köpte godis också! Har inte ätit godis på evigheter. Mums. ♥

 

Har min allra första tenta i morgon. Känns lite nervöst. Jag har pluggat och jag tror att det mesta sitter, men jag vet ju ingenting om hur en tenta går till. Hur de lägger upp frågorna och hur man måste svara. Men om det hade varit på gymnasienivå så hade jag känt mig säker i alla fall, så får hoppas att det går bra! :)

 

Det känns så himla seriöst bara. Man måste vara där minst en kvart innan, annars får man vänta en halvtimme (eller 40 minuter, kommer inte ihåg) innan man får komma in. Och man måste ha med sig legitimation för att få komma in över huvud taget. Läskigt. Tar bussen i alla fall så jag är där 45 minuter innan, så har jag tid på mig att leta upp salen också. Vet ungefär vart det ligger, för har varit i andra salar i närheten, men det är så klurigt att hitta ibland och sen när man väl hittar det, så känner man sig dum för det var så nära.

 

Hoho, jaja. Efteråt har jag i alla fall en date med Jonniiiisch. Underbart, har inte träffat henne på evigheter känns det som! :O Dåligt. Efter det ska jag hem och läsa en vanlig bok utan att ha dåligt samvete. Får ju jämt lite ångest över att läsa för nöjes skull nu för tiden för att jag borde läsa kurslutteraturen. Får passa på i helgen, för sen blir det väl nya tag med plugget med en gång kan jag tänka mig. Uh huh.

 

Önska mig lycka till nu!

Aron kommer in i köket.

 

Aron: Det var skönt!
Mamma: Att bajsa?

Aron (lätt förolämpad): Nej, att duscha! Ser du inte skillnad på en nyduschad och en nybajsad Aron?

Mamma: Du är lika svettig båda gångerna...

 

Hahah, jag avled av skratt där en stund.

Har varit iväg till skolan idag och pluggat med några klasskompisar. Vi blev fler än jag trodde, hela åtta personer i ett litet grupprum. Det blev varmt, men jag tror de flesta överlevde. Det känns mycket bättre inför tentan nu i alla fall. Vi besvarade nästan alla instuderingsfrågor, blev bara några kvar som ingen kunde. Vi ska läsa om det i boken (hatar den nedrans boken alltså), och sen ses i morgon igen. Sen är jag nog fit for fight tror jag!

 

Nu ska jag sätta mig och läsa om de där frågorna som vi inte kunde i den där fördömda boken och hoppas att jag fattar någonting. Alltså, den är på engelska och skriven på ett sånt där inga akademiskt och väldigt, väldigt vetenskapligt språk som är jobbigt att läsa även på svenska. Man märker ganska ofta att ögonen liksom bara glider längs med raderna men att huvudet är tomt. Då får man tänka tillbaka på det senaste som fastnade och läsa där ifrån. Slår vad om att det ändå bara är en massa ordbajs alltihop, så jag ska ge igen genom att bara ordbajsa massor på tentan. Jag kommer låta så smart att de kommer bli djupt imponerade, höja ögonbrynen och tänka: "Henne gillar jag!" Och jag kommer bara sitta där och le och glida på en räkmacka genom mina tre år.

 

Ja, ni märker ju. Jag har det noga planerat.

Ååhå, satt bara och slökollade facebook på mobilen när jag såg en bild på en ny serie som kommit. Tyckte det såg ut som Billy Burke var en av skådisarna på bilden, men såg inte riktigt. Kollade upp det på IMDb och det var han, rätt najs skådis tycker jag. Och ååh, serien verkar så awesome! Fell in love med en gång. ♥ Revolution heter den och handlar typ om att all elektricitet slutar fungera och hur människorna klarar av det.

 

Så jag följer en del serier nu kan man säga. Såg klart på LOST i slutet av sommarlovet, det var aaaaesome! Tyckte dock att det sista avsnittet var lite konstigt, men älskade det nästa sista, så väljer att se det som det sista. 8) Kollar just nu om på Vampire Diaries, är på säsong 2 nu. Men snart börjar säsong 4 sändas, så då hoppar jag in där. Sista avsnittet i säsong 3 slutade så grymt spännande! Följer ju också Game of Thrones, där sista avsnittet i säsong 2 slutade dödligt spännande, så kan knappt vänta tills mars när säsong 3 kommer igång. Snart börjar Merlin säsong 5 också, älskar den serien. Den är inte så avancerad eller så, men den är mysig och lagom spännande. Sen kollar jag ju favon genom alla tider, HEROES♥ emellanåt, när jag det inte finns nåt nytt avsnsitt i någon serie att kolla på... Och så nu Revolution då. Som verkar awesome, minst sagt.

 

 

Bland det bästa med högskolan är att man inte har så mycket schemalagd tid. Man är ju absolut inte ledig, men man kan lägga upp det precis som man vill ha det själv! Man behöver inte åka iväg på massa onödiga lektioner var och varannan dag, utan det är föreläsningar ibland och då är det vettiga grejer också. Resten av tiden kan man vara hemma och plugga på den delen av dygnet som passar en bäst.

 

Idag har jag och mamma varit ute med hästarna, något jag inte skulle hinna med om jag gick i gymnasiet nu, eftersom man åkte iväg på förmiddagen, hade dryga och onödiga lektioner, kom hem på eftermiddagen när det var mörkt och behövde plugga. Typ. Vi gick bort till paddocken som våra grannar har och jag red runt där en stund. Det är så kul att träna med Bim nu när vi har kommit igång lite igen, för han är värsta arbetsnarkomanen. Mamma tränade lite på att gå över bommar med Bina, att få henne att gå i sidled över en bom och longerade henne lite lätt bara för hon älskar att springa. Så underbara hästar har vi. ♥

 

Nu ska jag sätta mig och plugga en stund, och i morgon ska jag till skolan för att plugga med några klasskompisar igen. Jag älskar att man kan lägga upp det som man vill. Frihet under ansvar - det passar mig perfekt.

 

Behövde vädra hjärnan lite efter att ha läst i "Foundations of Library and Information Science", en räätt svårbegriplig skolbok, en stund. Så jag tog kameran under armen och gick på jakt efter något att fota. Alltså, jag hade ju den inte under armen hela tiden, jag tog ju upp den vid själva fototillfället. Så om ni ville se bilder på min armhåla måste jag tyvärr göra er besvikna... Eh heh.

 

Detta är verkligen Mickie och katterna i ett nötskal. Katterna älskar honom, men han är lite rädd för dem. Han är alldeles för snäll. ♥

 

 

 

I tisdags var jag på biblioteksmuseet med skolan. Det var awesome. Jag älskar gamla böcker, de är så vackra. Och det luktade så gott, det går inte att beskriva, man kan ju inte säga att det luktar damm för det luktar ju inte gott... eh. Men det luktar gammalt på ett mysigt sätt. Ny bok luktar ju också gott, men inte alls på samma sätt. Ville ta med dem allihop och pryda mina väggar med dem. Ååh. ♥

 

Jag menar KOLLA BARA! Skönheter. ♥

 

Igår gick jag till emmaus för att möta Michelle innan vi skulle till skolan och plugga med några från klassen. Då hittade jag Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (pocket, barnomslaget) och Harry Potter and the Deathly Hallows (inbunden, vuxenomslaget). Egentligen vill jag ha dem i vuxenomslaget för jag tycker de är finare, men de är så dyra och jag har inte hittat dem begagnade någon stans. För ett tag sen hittade jag Harry Potter and the Goblet of Fire (pocket, barnomslaget) på myrorna och tänkte att jag ska ha dem istället. Men men, hittar man två Harry Potter böcker för 10 spänn styck, så KAN man ju bara inte hålla fingrarna från dem. Så ja, det blev så bara. Eh heh. Dessutom går ju pengarna till välgörenhet så det känns bra att handla böcker där. :3

 

 

 

 

Mamma trallade in i köket och viftade med en snusklubba i ansiktet på mig och undrade om jag var sugen.

 

Eh, nej.

 

Okej, där ljög jag lite. Jag kastade mig över den.

 

Sitter med brorsans mac i knät. Den lilla skitungen fick den från skolan idag. Är inte så insatt i applevärlden, men under den lilla tiden som jag suttit och tallat på den nu så verkar den ju najs. :) Tog ett tag innan jag fattade att hela musplattan gick att klicka ner, istället för att dubbel"nudda" som man gör med min. Trodde den var trög och idiotförklarade den nästan. "HA!", sa den, och kastade tillbaka min idiotstämpel i huvudet på mig. 

 

Lite avis på photo booth. Lite bara. Bjuder på några fagra bilder: 

 

 

 

Bim hade en hovböld innan, så hovslagaren satte ett jodopaxomslag runt hoven. Men sen måste han ha fått en allergisk reaktion av nåt slag för han fick mugg (det är typ sårskorpor, för er ikkehästfolk ^^) i karleden, vilket gjorde att han blev halt. Så på grund av det har vi inte varit ute med hästarna på en månad. Men nu är han bra igen och var riktigt pigg idag när jag red. Han flög fram i sina boots. (Vi tog av honom skorna för han verkade vara sulöm, och bootsen är ju som en liten gympadoja, så de täcker hela hoven.) Blev nästan lite rörd när han traskade på så bra och var så pigg och glad. Kanske är jag lite extra gråtmild idag, för jag hade världens hemskaste mardröm i natt. Okej, tar en beskrivning med de detaljer jag kommer ihåg.

 

I drömmen så befann jag mig i vardagsrummet när jag hörde en knackning på fönstret. Jag tittade ut och såg någon Hassan Mostafa stå och vräka hela sin kroppstyngd mot fönstret. Han glodde på mig med mord i blicken. Fönstret gick upp och han liksom hoppade in som värsta atleten, vilket är ganska förvånande efter som han inte direkt var världens smalaste. Han drog fram en sax som han började vifta mot mig med, och helt plötsligt så hade jag sällskap av någon, kommer inte ihåg vem, som hjälpte mig med saxfajten. Två mot en, woha! Sen bytte det scen (eller vad man säger i drömmar) och hela sällskapet var ute på gården. (Alltså jag, Hassan Mostafa och min vapendragare.) Och så stog Bim på Hassan Mostafas sida. De tidigare stridigheterna verkade som bortblåsta för vi stog och pratade och hade det allmänt trevligt. Men sen kom den dåliga stämningen tillbaka när Hassan Mostafa sa att han skulle iväg och slakta någon. Han sa inte vem, och inte varför. Lagom mystiskt. Och sen sa Bim (inte ordagrant, eftersom han inte pratade, men jag visste att han menade det): "Ja, i så fall följer nog jag med. För jag vill inte leva längre." Typ där måste jag ha börjat gråta för sen hände inte mycket mer än att jag bara grät och grät och grät i några hundra år tills jag var helt torr och tom. När jag hade lugnat ner mig lite så gick jag in till mamma, som stog och bakade muffins till nåt event (tror vi skulle på nån Exmoorutställning eller nåt). Jag berättade för henne vad som hade hänt, och hon kunde inte ha brytt sig mindre. Hon tittade inte ens på mig utan frågade bara om jag kunde smaka ut vilken blåbärssmak vi skulle ha i muffinsen. (Det var massa små runda, blå kulor med siffror på som var nån slags recept på hur mycket blåbär de smakade). Jag valde nummer 076. Sen sa hon: "Vi kan ju se om det finns nån trevlig liten shettis att ha som sällskap till Bina sen, hon kan ju inte vara helt ensam."

 

Och där vaknade jag av att kudden var blöt och jag låg och storgrinade ner i kudden. Var mellan dröm och verklighet ett tag innan jag fattade att Bim inte var död och att han definitivt inte hade bett någon Hassan Mostafa att avliva honom. Anyway så gick jag och duschade. Lugnade ner mig lite. Sen kom jag ut i köket och mamma trodde jag var förkyld för jag var täppt i näsan, så bröt jag ihop igen. Blev tvungen att följa med ut i stallet (mamma brukar ta dem på morgonen och jag på kvällen). Bim kunde inte brytt sig mindre över att jag kom med gråten i halsen. Han hälsade mig nämligen välkommen genom att stönandes stå och pinka och sen förväntansfullt trycka ner mulen i krubban som för att visa att "ja, det är där maten ska vara, så kom igen nu, vad väntar du på män'ska?"

 

Hur jag ska överleva den dagen han verkligen inte finns mer vet jag inte. Jag har ju vuxit upp med honom, han har funnits i mitt liv längre än min bror. Lika länge som resten av min familj, mycket längre än jag kunnat gå och prata. Och jag skumpade runt på hans rygg innan jag kunde stå på egna ben. Men än så länge så lever han, och det hoppas jag att han gör länge till. ♥

 

 

 

 

 

 

Sitter och läser om biblioteks- och informationsvetenskap till tentan. Vi har fått en hel drös med instuderingsfrågor som man kan öva sig på, men jag vill läsa allt som har med saken att göra först. Najs söndagkväll. Men, "what you gonna do? Time's caught up with you.", som Ozzy sjunger i Hand of Doom (haha, åååh vad fyndig jag äär).

Tur att jag har Black Sabbath som håller mig sällskap. ♥

 

 

 

Mamma: Klarar du dig till pizzan nu?

Jag: När ska vi hämta pizzan då?

Mamma: Lite senare, vid 4-5, tänkte jag. Så behöver vi inte äta kvällsmat.

Jag: Så sent? Jag åt ju bara en macka!

Mamma: Jaja, ät din choklad nu...

 

Det ska tilläggas att det är en näringsspäckad, 86 % choklad. Så helt oseriös är hon inte.

Ää-häntligen fredag! Det har varit en väldigt lång vecka, men det har samtidigt gått sjukt fort. Det har varit roligt och jobbigt. Allt på samma gång.

 

Första dagen var jag meganervös. Det var tur att jag hamnade i samma klass med Michelle, som jag kände lite sen innan. Hon gick klassen över mig i gymnasiet, och så hängde vi tydligen i samma forum på ifokus. Det visste ju inte jag, förrän hon kände igen mig. Och nu går vi som sagt samma klass i högskolan. Det hade varit himlans jobbigt att vara nervös själv kan jag säga.

 

Första dagen ville de skämma ut oss lite, så vi skulle gå i ett långt led och hålla i ett rep. Dagisfasoner. Det var väl bra med rundvisning i stan för de som flyttat hit. Men vi som är boråsare tappar ju inte bort oss, så vi släppte repet och gick jämte bara, men då blev det fart på faddrarna: "Håll i repet, håll i repet!". Kändes ju extra kul när de andra grupperna undrade varför vi fortfarande gick med repet på eftermiddagen... Haha. Sen höll vi på med lite olika lekar och sånt resten av dagen.

 

Andra dagen blev det full rulle med föreläsningar på en gång. Och så ska man ju försöka hitta till alla olika salar man ska vara i också. Oftast känner man sig dum när man väl har hittat fram för det var så enkelt, men man känner sig så liten när man går runt och inte ens vet om man är i rätt hus och letar. Men som första dagen, jag skulle hitta till ett ställe som kallas ljusgården, där de har kylskåp och micros för dem som tar med sig mat hemifrån (blir ju svindyrt att köpa mat varje dag). Jag hade fått vägbeskrivning av en som går andra året där. Hon skrev bara "upp för trappan och så direkt till vänster"... fast det fanns tre trappor att välja på. Och så var det ingen som visste vart det låg heller, när jag frågade. Men den sista jag frågade sa; "Ja, du är här!" jag tittade mig runt och bara; "vart är kylen då? Eh heh...", så var det en dörr till. Och det fula är att jag hade gått förbi där hundra gånger. Gött.

 

Köpte två av kursböckerna begagnat av folk som läst färdigt sina kurser. Det är ju najs, för de är ju inte direkt billiga. Den dyraste kostar 670 som ny, på det billigaste stället. Den ska jag köpa på torsdag av en som bor i Göteborg men som kommer till Borås ibland. Hoppas han kommer nu då, han har inte svarat på vart vi ska ses än. Nåja, annars får jag väl kopiera från utlåningsexet i bibblan, eh heh... busigt. Det värsta med kurslitteraturen är att det är 1300+ sidor sammanlagt, bara för denna kursen. Som sträcker sig till november nån gång. Inte liiite att läsa. En av böckerna är på danska också. Inte världens lättaste i början, men det blir lättare när man läser högt. Får passa mig för att läsa den på offentliga platser, för då blir jag väl intagen nånstans. Det allra värsta är att vi har tenta redan den 21 september. Ååh, och så trodde jag att man verkligen måste läsa det som hör till en viss föreläsning innan man kommer dit. Satt och dog lite över 80 sidor statistik och bibliotekshistoria halv 9 på kvällen. Men sen sa några tvåor att man inte behöver det, bara man lyssnar och antecknar så räcker det med att man läser till tentan. Det kunde jag väl ha räknat ut själv.

 

Första kursen, biblioteks- och informationsvetenskap, är ganska jobbig. Och jag fattar ingenting på föreläsningarna. Lite mer när jag läser om det, men verkligen ingenting annars. Massa tjafs om gamla dokument och om vad ett dokument är. Lagom skumt. Jag undrade bara vad jag har gett mig in i. Men jag tror vi har listat ut deras baktanke med att ha den kursen först; nämligen att de vill gallra ut alla eventuella avhoppare i början. Att de testar vilka som klarar trycket liksom.

 

Förutom den kursen så har vi väldigt intressanta föreläsningar faktiskt. Och så en trevlig inspirationsföreläsning med en bibliotekarie. Den var direkt efter den förta föreläsningen i B&I, så jag kände att det spelar ingen roll hur jobbigt det är, det är värt det! Jag tycker det verkar jättekul att jobba som bibliotekarie, så det var verkligen kul att höra henne prata om det.

 

Nu ska jag läsa lite Harry Potter och smaska lite mörk choklad och russin som mamma så snällt hade köpt och lagt på min plats vid köksbordet (eller min och min, men min dator är där så det är min plats) när jag kom hem. ♥ Heeeelg!

 

 

 

Man kan säga att idag är sista dagen på mitt sommarlov. Jag jobbar i morgon och skolan börjar på måndag. Men det känns faktiskt helt okej! Är lite nervös för att börja högskolan, men det är spännande också. Det är ju inte bara back to school liksom, det är en ny skola. Dessutom har jag haft så långt sommarlov nu, hela tre månader, att jag börjar bli mätt på det. Har varvat ner ordentligt och glömt allt vad stress heter. Antar att mitt minne kommer fräschas upp angående det efter ett tag, haha. ^^

 

Idag är det 1a september. Första dagen i en höstmånad. Och tro det eller ej, men jag tycker faktiskt det är skönt! Innan har jag alltid fått lite lätt ångest när sommaren gått mot sitt slut och gett mördarblickar åt alla gula löv. Men nu tycker jag mest att det känns mysigt. Antagligen för att mitt sommarlov varit längre än vad det någonsin varit. Jag gillar egentligen när det börjar bli lite mer kyligt, älskar den friska luften som blir på kvällarna och dimman på morgonen. Tycker det är jätteskönt också att man kan gå omkring i tjockiströjor hela dagarna utan att överhettas, för det är mina favoritplagg. Det är så mysigt att försvinna ner i en för stor tröja. Det enda som jag inte gillar är mörkret. Man får ju börja planera dagen lite så man hinner gå ut med hästarna innan det blir helt bläcksvart ute och så blir i alla fall jag trött redan vid 4... Jobbigt värre. Men om man bortser från mörkret så kunde det för min del gärna få vara höst året om. Love it. ♥

 

På tal om höst så har jag redan spanat in en jacka. Den är gröööön och jag visste med en gång att den är min. ♥ Kärlek vid första ögonkastet. Hoppashoppashoppas att den finns kvar när jag får pengar! Det borde den göra.

 

 

Spims och Spirulin (kärt barn har många namn har jag hört). ♥