Snuvad på snuvan

Nu ska jag vara en sån där störig typ och klaga på att jag aldrig kan välsignas med en riktigt saftig förkylning.
 
Det brukar nämligen vara så att jag känner mig lite småsjuk en dag. Nästa dag är jag sjuk, med feber, huvudet bultar som om en bisvärm byggt bo där inne och ögonen och näsan tävlar om vem som kan läcka mest på kortast tid. Man bara: yes, laddar upp för lite sjukdom. Tar fram yllestrumporna och börjar hamstra halstabletter. Och sen kommer förkylningen där och bara: "Näe. Orkar inte med dig. Trevligt att råkas, men drar vidare till nästa offer nu. TJARÅÅ!" Och så står jag där och känner mig övergiven och nästan lite besviken. Inte så festligt.
 
De kommer liksom bara förbi en sväng och retas lite.
 
Om de kunde stanna lite längre nån gång, så att man inte bara blir lite trött utan helt utslagen, så kanske de inte skulle komma lika ofta? Så, om ni har en riktigt envis förkylning på gång så får ni gärna dela med er lite. Så att jag blir riktigt nersmittad, en gång för alla. Fast kanske inte nu inför jul. Och inte i januari för då fyller jag ju år och sådär. Men februari är ju inte mycket att hurra för, så då kan ni gärna andas lite mer åt mitt håll.
 
Brukar snyta mig och säga: "oops, den slet sig visst!"
 
 


Kommentarer


Här kan du skriva kärleksbrev till mig:


Namnet, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte för allmänheten, vettö)

URL/Bloggadress (så att jag kan stalka dig):

Skriv ditt kärleksbrev här:

Trackback
RSS 2.0