I morse ragglade jag sömnigt ut till köket, i bara t-shirt och trosor. Som man gör varje dag. Alla gör väl det? Inte? Nehe. Det var ju synd. Men det var inte det jag skulle säga, det var bara för att beskriva hur oberedd jag var på det som skulle hända. 

 

Rakt framför mina ögon stod nämligen mamma, min egna mor för tusan, och klämde fast en mus mot golvet med soptunnan. Hon brölade nåt i stil med: "HÅLL FAST DEN!". Och ni förstår, jag var ju inte riktigt bright i den stunden. Jag hade ju inte ens gnuggat sömnen ur ögonen. Det finns förstås inget som rättfärdigar denna grymhet, jag vill bara att ni ska förstå. Jag greppade kanten på soptunnan och höll fast musen mot golvet samtidigt som mamma tog på sig en ugnshandske och lyfte upp musen. Smart drag, nu finns det inga bevismaterial i form av musens DNA på hennes händer. 

 

Sen kommer den hemska delen i det här dramat. Mamma nöjde sig tydligen inte med att bara släppa ut musen, hon skulle PRESENTERA DEN FÖR KATTEN. Han fick inte ens en ärlig chans att smita undan till sina små barn. "Var är pappa?", undrar de nånstans med sina små nosar vibrerande i morgonluften. 

 

Och jag då? Jag har gjort mig skyldig till medhjälp till mord. Inte mycket bättre det.