Jag måste bara få skryta lite över min fina lilla Zbiin. (Bina, för er som inte är så insatta i alla smeknamn vi har på hästarna.) Vi gick ut med dem direkt efter jag kom hem från marknaden innan idag. Jag red Bim och mamma gick med Bina. Vi tänkte att det var dags att börja ta på henne sadeln nu. Hon har haft den på sig i stallgången några gånger, men aldrig gått ut med den. Det gick hur bra som helst! Mamma gick och flaxade lite med kåporna på sadeln bara för att hon inte skulle bli rädd om hon skulle börja trava. Hon blev lite förvånad bara och undrade vad hon höll på med. Annars gjorde hon inget annat förutom att stanna och titta på sadeln några gånger. Så duktig, ♥

 

Vi ska ta på sadeln nu på promenaderna i några månader ungefär, tills hon är helt trygg med det och helst börjar tycka det är lite tråkigt, sen ska vi sätta på stigbyglarna. Det kan de ju tycka är lite obehagligt i början när de dinglar längs med sidorna och slår mot magen. Men jag tror inte det kommer bli några problem, säkert samma sak där, att hon bara vänder sig om för att titta på dem. Och kanske ta sig ett smakprov. Hon är ju glupsk, den lille sälen.

 

Bim är också helt underbar. Han är snart 20 år och blir bara piggare för varje år som går. Det är så kul att han verkligen älskar att jobba, jag behöver knappt göra någonting, han fattar med en gång vad jag vill. Han är verkligen en underbar häst att rida (och att ha att göra med annars också, så klart). Nästan alla ridinstruktörer som jag har tränat för har ridit honom någon gång och alla har älskat honom och sagt att han är så otroligt lätt och lyhörd. Jag är nog benägen att hålla med dem.

 

På tal om alla deras smeknamn innan så måste jag bara säga en grej om Bim, tycker det är lite kul. Han är ju Binas morbror så vi brukar kalla honom för Onkel Bim när vi pratar om dem. Det har gått så långt att vi ganska ofta nu helt enkelt bara kallar honom för Onkel i stället för Bim. Det passar så bra på nåt sätt. Vi brukar nämligen alltid säga det att om han var en människa så skulle han vara en gammal brittisk lord med en skottsrutig filthatt på huvudet och en pipa i munnen. Och så skulle han sitta i en gungstol i sitt bibliotek och skrocka godmodigt när alla hans barnbarn klänger på honom. Precis sån skulle han vara, Gamle Onkel Bim. ♥

 

Jag skulle nog kunna tjata om dem hur länge som helst. Men jag avslutar med en bild på Bina från idag. Tagen med mobilkamera från Bims rygg i lite grådassigt väder, men man ser ju att hon har sadel på sig i alla fall. Det är ju huvudsaken.