Åtta bekännelser - del ett

Jag blev utmanad av Natalie att skriva åtta bekännelser om mig själv.
 
Here we go: 
 
1) Jag börjar tro att jag är en slusk. En sån där gammal stofil som inte flyttar på möblerna vid städning utan bara sopar allt under mattan. Det är nämligen så att vi har hussvamp och det kom hit en byggfirma för att riva ut pappas golv. När de gjort det så kom de fram till att svampen sprider sig in till mitt rum också, så samma kväll fick vi städa ut allt ur mitt rum för att de skulle kunna gå loss på väggen och mitt golv också. (Det är nu ni ska börja tro det värsta om mig.) När pappa och Aron lyfte ut mitt skrivbord så skulle jag dammsuga golvet under. Jag såg en dammtuss och skulle precis till att attackera den med sopborsten när jag såg att den var väldigt kompakt... och hade en udda form... Nämligen formen av en död mus. VAFASIKEN?! Den har legat pressad mellan nedersta skivan i skrivbordet och golvet, jag vet inte hur länge! Sen när började jag slänga döda muslik omkring mig liksom? Sen kom jag på att jag har en katt. Den lilla mördarmaskien har alltså nackat en mus, släpat den hela vägen från mordplatsen, väntat på att en familjemedlem öppnat dörren, smitit in osedd, sprungit genom hallen, vidare genom vardagsrummet och sen in på mitt rum, där han petat in den i ett utrymme där det finns typ en centimeter luft. Nu är det ju i och för sig Humle som är boven i dramat. Men jag borde kanske städa lite oftare. Och jag ska nog vara tacksam att han inte lämnade den på kudden. 
 
2) Jag har ett enormt behov av att ha ordning och reda på mina saker (det märks i och för sig inte i punkt 1, men det behöver ni faktiskt inte skrika för högt om). Ni ska bara se mina mappar på datorn. Till exempel för att komma till en mapp med roliga Harry Potter-bilder som jag sparat så får man gå till Data > Bilder > Från Filmer > Harry Potter > Roliga, och där kan man välja mellan vanliga bilder eller gif. bilder. Andra mappar jag har jämte mappen Bilder är Film, Musik, Idéer, Skolarbeten. Gissa hur jag har det bland alla tusentals av mina egna bilder? Mappar så klart, sorterade efter år och månad och sen efter datum och tillfälle.
Ibland kan det uppstå problem i mitt arma huvud, när jag ska försöka komma ihåg vilken av alla mappar jag tyckte att någonting skulle ligga i. Typ om det är en parodibild med både Harry Potter och Sagan om Ringen: hjääälp, vet inte vilken mapp jag ska kolla i först! Förvirring, förvirring! Men ändå, strukturerat ska det vara! Ordning och reda, pengar på fredag. 
 
En bild på mig mitt i inlägget. Aaaah, helt galet! 
 
3) Ni vet när man är flera personer som står och väntar på samma tåg? När det är kallt och alla går lite fram och tillbaka för att hålla värmen. Då kan jag ibland få tvångstankar om att putta ner någon på rälsen när tåget kommer. Inte som att jag verkligen skulle göra det, någon slags spärr måste man ju ha! Man kan ju inte bara putta ner folk framför tåg till höger och vänster... Shit. Men jag kan få såna tankar ibland och undra vad som skulle hända liksom. Jag kan se kalabaliken efteråt, hur tåget tutar och bromsar in, hur sirenerna börjar höras på avstånd och hur blåljusen tillslut lyser upp mitt ansikte och hur folk glor på mig när polisen säger: "You have the right to remain silent, anything you say and do may be used against you in a court of law." ... och någonstans där brukar jag vakna till och undra vad som just hände. Jag är ju inte våldsam egentligen. 
 
4) Som motsats till punkt 3 så kan jag säga att jag är sjukt blödig. När jag var liten och inte ville äta upp maten, så kunde mamma och pappa ta de sista smulorna, klistra på sig sorgsna minen och säga: "Men du kan ju inte lämna de sista små smulorna ensamma här på tallriken utan sina vänner och släktingar, de vill ju också komma ner i din mage!" någonstans där ska jag tydligen ha gråtit för de stackars små smulorna och ätit upp dem. Och ni ska inte tro att det tar slut där! Gulp... För inte alls så många år sedan, så satt jag ute i solen och åt glass. Mamma satt mitt emot och plötsligt så mosade hon en bladlus med sin glasspinne. Jag bara: näe, men så kan du ju inte göra!, och sen började hon berätta värsta snyfthistorian om hur hans barn ropade efter honom och undrade vart han tagit vägen. Hur bladlusbarnens mamma skulle få berätta godnattsagan den kvällen och att hon skulle spela tapper inför dem men sedan bryta ihop i sin ensamhet... Och ja. Ni kan ju inte tro att jag lämnades torrögd efter den berättelsen. Faktiskt så sitter jag och försöker dölja min glansiga blick i detta nu. Blödig var det ja. 

Nu råkade det bli lite långt, så jag delar upp det här inlägget i två delar. To be continued...
 


Kommentarer
Natalie Namnam

Död mus lol xD

Svar: Äckligt D:
Anna Nykom

2013-03-12 @ 08:44:27
URL: http://nattinamnam.blogg.se/


Här kan du skriva kärleksbrev till mig:


Namnet, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte för allmänheten, vettö)

URL/Bloggadress (så att jag kan stalka dig):

Skriv ditt kärleksbrev här:

Trackback
RSS 2.0