Jag tar åtar mig uppdraget att recensera The Host

I fredags åkte jag och Jonna till Göteborg för att se The Host på bio. Den visades av någon mystisk anledning inte i Borås, så då fick vi ta våra feta rövar och pallra oss bort till Göteborg istället. Vårt lokalsinne hade tagit semester så vi behövde GPS för att ta oss från centralen till bion. Det var väl för väl att vi var utrustade med smartphones då! Men, det är ett stort steg från att inneha en karta till att faktiskt kunna läsa av den, så det jobbet lämnade jag över till Jonna. Mjehe. 
 
Och ja, jag ser att ni hoppar av förväntan att få veta vad jag tyckte om filmen, så jag ska vara barmhärtig och tala om det nu. Vill ni inte bli spoilade så kan ni blunda. 
 
Den var faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig. I och för sig går jag alltid in och tänker mig att filmer baserade på böcker jag läst kommer vara dåliga, sänker förväntningarna lite liksom, för att inte bli besviken. Ren självbevarelsedrift. Men just denna filmen tänkte jag redan innan att den måste vara jättesvår att få till på ett bra sätt, eftersom att hälften av storyn utspelar sig i huvudet på Wanda, där Melanie också huserar. När den första repliken från Melanie kom så blev jag nästan skräckslagen. Det lät så töntigt! Typ som scenen när Jacob Black i Twilight bröt sig ur flocken och de andra tjötade i huvudet på varandra. Pinsamt. Men det kan varit skådelspelarinsatsen som kanske inte var den bästa i just det ögonblicket, för jag tycker det blev bättre med rösten sen. 
 
Jag tycker tyvärr inte att själarna speglades riktigt rätt i filmen. I boken så läggs stor vikt vid att de är så ärliga och omtänksamma hela tiden. De misstänker aldrig några brott, eftersom att det inte förekommit några.  De är inte ute efter vinst på något sätt, så när de handlar går de bara in i ett varuhus och tar vad de behöver och går hem. De kan göra det för att alla hjälper till och drar sitt strå till stacken för ett fungerande samhälle. De är som en enda stor familj och blir livrädda vid minsta tecken på våld. I filmen ser man inte så mycket av det, och den själen man ser mest är sökaren (som i och för sig var ovanligt ettrig även i boken) som var överdrivet våldsam. Det hade dessutom tryckts in en actionscen som inte alls fanns med i boken, vilket resulterade i att två personer dog. Det hände liksom inte överhuvudtaget!  
 
En andra grej jag stör mig på är att film-Melanie redan från början hade för mycket kontroll över sin kropp. I boken så var hon bara med i huvudet och kunde ta tillbaka kontrollen över kroppen i extremsituationer, som när de höll på att dö i öknen. Hon hade egentligen inte mer kontroll i filmen än i boken, jag tycker bara att det kom in lite för tidigt och vid fel tillfälle. 

Okej, jag förstår att ni nu har läst vad jag skrivit och känner er förvirrade över hur det går ihop med att den var bättre än vad jag hade förväntat mig. Lugn, den var inte dålig, inte alls. Jag kommer bara inte på några fördelar just nu. Mjehe. Jodå, en bra grej är att de hade gjort grottorna så himla bra, med alla rum som fanns. Badrummet, eller vad man nu ska kalla en helt vattenfylld avdelning i en grotta för, var också som jag tänkt mig att det skulle vara. Vattnet liksom blänkte upp i taket och det var så vackert. En annan bra grej var att människorna inte var så himla Hollywoodifierade utan de var verkligen svettiga, smutsiga och hade sunkiga kläder. 
 
Det fanns dessutom en skådis som gjorde ett riktigt bra jobb med sin karaktär, nämligen William Hurt som spelade Jeb. Han var perfekt!
Se, han får till och med en bild som pris: 
 
Han var precis som jag tänkt mig honom. Både till personlighet och utseende. Bara lite för kort skägg, men vafasiken, man kan inte få allt. 
 

Så. Nu ska jag sluta analysera sönder filmen och istället uppmanda er att se den! 
 


Kommentarer


Här kan du skriva kärleksbrev till mig:


Namnet, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte för allmänheten, vettö)

URL/Bloggadress (så att jag kan stalka dig):

Skriv ditt kärleksbrev här:

Trackback
RSS 2.0