Hunden (ja, han heter hunden i såna här sammanhang) kom just in i köket och fes ljudligt. Jag hann inte ens lägga på mig min äcklade min innan han blängde på mig och sprang iväg. Det är verkligen trevligt att komma hem efter en jobbig skoldag och när man försöker plugga lite så kommer hunden och bara... pruttar en i ansiktet. Man känner sig väldigt uppskattad och så. Snacka om att sakna social kompetens.

 

Ärligt talat, så slapp ringmuskel som han har så kommer vi väl snart bli gasade till döds här hemma. Börjar fundera på om det vore möjligt byta roll på djuren, att ta in katten och skicka ut hunden. 

 

Fast det är klart, då skulle man väl få slaktade möss på sin kudde som offergåva i stället.