Aron står och gör mackor åt sig.

Aron: Ska ni ha ost och smör?
Mamma: Nej.
Aron: Anna då?

Jag hinner tänka massa fina tankar om hur min lillebror önskar mig väl och är bekymrad över att jag kanske går hungrig om dagarna... when suddenly…

 Aron: Snälla, säg ja, jag orkar inte ställa in det.

 Tack, men nej tack, din nedrans latoxe! 

Läses med nyhetsuppläsarröst. 

"Aron är djupt imponerad för att jag inte klagade över att behöva gå hem från tåget, i slaskigt väder iförd converse. Han säger att han skulle aldrig ha gjort det själv och att han är, citat 'lillebror, med rätt att klaga!', slut citat. 

När vi samlats runt köksbordet blev det rabalder om att han inte kunde tyda ett brev från banken så han bad mamma agera tolk. Hon sa att hon kunde hjälpa honom om han gick och tog av sig sina svettiga strumpor först. Det togs emot med protester, men efter en stund vek han sig. Bara för att få höra att det inte var nåt viktigt brev och att det bara var att slänga. Då pekade han på mamma och sa förbittrat: 'Du är en lömsk orm.'

Och som avslut på den här lilla nyhetsrapporten så kan jag meddela att Aron idag fått äta snabbmakaroner i skolan som tydligen var så snabba att han inte ens hann känna smaken av dem.

Och med det så önskar vi er en fortsatt trevlig kväll."