Förra gången gav jag honom nog inte tillräckligt stöd för då snubblade han i en backe i skogen, då gick det bra. Idag började det också bra, men han kom ikapp Malin och EnDumEn så jag fick svänga lite åt sidan och då snubblade han och började springa ner för backen. Jag minns bara att jag tänkte: "Åh nej, inte samma backe igen, vad pinsamt!" Men sen fick jag lite mer att bekymra mig över, han måste ha blivit rädd eller något för han började springa åt andra hållet. I det läget borde jag ha sagt till ordentligt, men jag blev väl lite chockad eller något för jag hann inte göra någonting förrän han fått upp farten. 

 

Det var en ganska brötig väg där så han fick göra lite kaninskutt åt sidorna hela tiden så jag tappade ena stigbygeln. Då satte jag mig ner ordentligt som man ska göra och fick tag på tyglarna igen, så jag fick nästan stopp på honom. Sen vet jag faktiskt inte vad det var som gjorde att han fortsatte, han kom väl på att han har fyra ben att springa snabbt med eller något, så det bar av en bit till. På såna där traktorvägar kan är det ofta lite brötigt i mitten, och det märkte jag när han hoppade över en hel hög med grenar. Klängde mig fast som en apa och när vi väl var över ropade jag: "tänt var det hääääär!" (Eller nej det gjorde jag inte, men det hade varit passande.) Efter det skuttet utan stigbyglar kunde jag inte hålla mig kvar längre, så jag tänkte bara att jag får glida av smidigt så inte Leyal behöver ramla så jag lutade mig åt sidan och landade mjukt i snön. 

 

Sen tänkte jag något i stil med: "Oj.. nu får jag väl aldrig tag på den hästen igen. Fasiken, what to do?" Sen reste jag mig upp, skakade av mig snön och tittade efter Leyal. Och vad tror ni inte hästen gjorde? Han stod och glodde på mig och såg helt förvånad ut. Sen kom han gående mot mig och bara däckade med sitt huvud mot min axel och det såg ut som att han tänkte: "Vad har jag varit med om? Shit, vad var det som hände nyss? Mamma, trösta mig!" Åh, vad jag älskade den reaktionen, och vad jag älskar den hästen. Så söt. ♥ Han fick ett litet skrubbsår på mulen bara och inget annat, så jag putsade av honom lite och mötte Malin igen när jag började gå tillbaka. När vi kom ut ur skogen så hoppade jag upp igen, och han betedde sig som han aldrig varit med om något annat i hela sitt liv och sen gick han som en klocka resten av vägen. 

 

Jag kan ju inte direkt påstå att det var så jag ville att första galoppen skulle gå till, haha! Men jag är ändå lättad att jag har första avsittningen avklarad. Nu har det värsta som kan hända redan hänt och det var ju inte så farligt ändå, så nu behöver jag inte gå omkring och oroa mig för hur det ska gå eller hur han reagerar i såna situationer. Och det var skönt att det hände hos Malin och inte när vi redan fått hem honom. Vi hämtar hem honom på fredag och nu är jag inte alls nervös för hur det ska gå längre. 

 

 

 

 

 

 

 

Idag köpte jag äntligen en ny body lotion. Det var välbehövligt kan jag säga, klämde nämligen livet ur den förra för evigheter sedan. Fram tills nu har jag använt någon rynkkräm, som jag i mitt desperata tillstånd rotade fram ur badrumsskåpet, till ansiktet. Känns ju trevligt att behöva ta ut åldern i förskott liksom. Men det kanske har skjutit upp rynkornas ankomst med några år? Hoppas, hoppas. 

 

Till resten av kroppen har jag använt en kräm som min faster har gjort, ett hopkok på kåda, honung och olivolja. Jo, den är bra och man blir mjuk och så där som ju är meningen. Men det är inte så fagert att gå omkring och lukta kåda över hela kroppen liksom, det är det inte. 

 

Nu sitter jag och suckar belåtet och smörjer in mig av min nya älskling i tid och otid. Det såg ut som jag hade sprickor i huden i storlek med de som blir på savannen under torrperioden. Helt seriöst nu alltså. 

 

Åh, jag hittade ett bra och gratis program som är typ som macs photo booth, det heter cameroid. Awesome! 

 

Igår gjorde jag och Johanna slag i saken och köpte gymkort. NU SKA FETTET BRINNA! Eh heh... Vi började lite smått igår bara för att kolla in maskinerna och idag tränade vi lite mer seriöst. Det känns jättebra efteråt, man känner sig smal och smidig bara för att man har svettats lite och jag tycker faktiskt att jag ser magrutorna svälla fram lite. 

 

Men, allt är inte frid och fröjd för det. Jag sätts på hårda prov! Över allt jag tittar, vilket håll jag än vänder mig åt, så ser jag semlor. Stora, feta, goda semlor som bönar och ber på sina bara knän (nåja) att jag ska sätta tänderna i dem. Någon högre makt vill verkligen att jag inte ska lyckas. Men jag ger mig inte. Jag är inte svag i psyket om ni nu trodde det, jag är en riktig fighter. En Rambo i semmeldjungeln. 

 

Om ni ser en Alien och tror att jordens undergång är nära så behöver ni inte oroa er, det är bara Humle som intar standardläge på mina axlar/agerar halsduk/utnyttjar mig för att slippa gå själv (vad hans anledning än kan tänkas vara). 

 

 

 

Jag tänker inte påstå att det är helt normalt beteende, nej. Men det är rätt mysigt när han sitter och spinner i örat. Man känner sig älskad och så. Men jag kan tala om att det är en förfinad konst det där, med att hänga på en människas axlar. Krävs mycket övning innan man får upp balansen och kan gunga med. Har fått några goa klösmärken i mina dagar, som en riktig krigsveteran. Kattskrälle! ♥

 

(Om era ögon är lika funktionella som mina så ser ni att min arm ser helt vanställd ut. Typ som att det gömmer sig en tredje arm där under. Jag tänker inte gå in på vad det kan röra sig om, men det är förmodligen en Alien som lagt ägg där. Eller något annat mysigt.) 

Jag är sån att jag lätt blir överväldigad av det fantastiska i vissa böcker, filmer eller min favoritmusik. Så överväldigad att jag kan tycka att det borde införas en lag att läsa den boken och att det borde vara belagt med dödsstraff att inte gilla musiken. Helt seriöst nu. Bara för att jag är så generös så tänker jag skriva ner en lista på lite av den awesomeness som finns i världen. Icke i den ordning de kommer, för det går inte. Det ger mig ångest att försöka välja vad jag gillar mest. Funkar inte så. 

 

Here we go: 

 

1. Harry Potter

Helt fantastiska böcker (om någon nu missat att jag tycker det, vilket jag tvivlar på). Jag har läst dem sedan jag var en liten knort på 8 år. Minns så tydligt, jag var hemma hos en kompis som hade böckerna. Hon tyckte att jag skulle läsa dem och tryckte ettan i min hand. Jag bara: okej... och typ andades inte förrän jag läst ut den. Mamma tyckte de var hemska och jag fick inte läsa dem, så jag läste den första i smyg. Sen kom hon på mig när jag läste 2an. Och ja, sen dess har jag läst dem 16 gånger. Om jag borde lägga ner och ta det lite lugt på den fronten ett tag? Det var det dummaste jag hört! 

Och ja, alla som inte har läst dem borde ta sitt förnuft till fånga och inse att de bara har levt ett halvt liv... ett förbannat liv. Gör er själva en tjänst och låna dem på bibblan. Eller köp dem, för all del! De är ju inte fula om man säger så. 

 

2. The Doors
Bara en fråga: hur poetisk kan en man vara för att komma från moder jord? Det finns nog inget enkelt svar på den frågan. Men svaret på vem som är det är enkel. Jim Morrison. Ibland kan jag inte tänka klart för att jag bara sitter och gungar med till de fantastiska tonerna av hans röst och alla vackra ord lägger sig som en dimma i hjärnan på mig. Och jag tänker inte svara på vilken min favoritlåt är, för jag vet inte om jag skulle palla trycket. Gör det enkelt för mig och säger att alla är bäst. Det låter väl bra? Ja. En av mina stora sorger i livet är att han joinade "the 27 club" (för er som inte vet är the 27 club en lång lista på kända personer som dött vid åldern 27). I år skulle han ha fyllt 69 och vi kunde ha fått njuta av tusentals fantastiska låtar som aldrig hann bli skrivna. 

Har man inte hört dem innan så är det hög tid nu! Jag tänker inte ta upp vad som händer om man inte gillar dem. Kan inte komma på något tillräckligt drastiskt. Tyvärr. 

 

3. Gary Oldman

Förklaringen till hans plats på min lista är enkel: det finns ingen bättre skådis. Nämn en film han är med i, och den är bra, även om det endast är hans roll som lyfter den. Typ True Romance, han är med i en scen, men den scenen gör filmen bättre. State of Grace, perfekt film. Dracula, inte någon himla äckel"snygg" vampyr här inte, äkta vara! Romeo is Bleeding, han är knäpp och Lena Olin låter som en man. Léon the Professional, Batman och för att inte tala om Harry Potter! Han gör liksom varje film till sin egen och det är så himla coolt, siriusly. 

 

 

Alla mina favoriter är inte med, men ändå. Man ser hur bra han är. 

 

 

En av mina favoritscener från State of Grace. Krejsy! 

  

Om någon misstänker att mannen typ donerat sina lungor eller att han föddes utan eller något liknande, så låter jag det här klippet från Léon the Professional bevisa motsatsen. EVERYOOOOONE! 

 

Att inte veta om eller tycka om alla de här som jag listat upp så fint, är alltså enligt lag belagt med dödsstraff. Eller borde i alla fall vara det. Och lita på att det finns mer inom samma kategori att joina min lista, så stay tuned. 

Igår kväll blev jag utsedd till veckans blogg hos Nattinamnam. Fast jag såg det först i morse som den kvällströtta varelse jag är. Då var min dag räddad, om man säger så. Inte för jag hade deppat ihop om jag inte hade vunnit, men lite kul är det ju att få bekräftelse och veta att i alla fall en människa gillar mig. Lite, inte mycket, liiiite.

 

 

 

Jag får inte alls hybris. Bara lite lagom mycket för att inse att jag är på min väg upp till toppen nu. Snart är det bara att ha med sig autografblock så fort jag går utanför dörren. Mjeheh :3

 

 

Vi var på 50-årskalas hos min faster i går. Jag fick träffa min kusins Afrikanska Pygméigelkott, så nedrans översöt! Haha, jag gick nog i barndom för jag satt mest och pep över hennes gullighet. Hon hade en fuktig liten nos som hon duttade en med, och sprang omkring med sina hjulbenta bakben. Gah, jag ska ha en sån när jag flyttar hemifrån! 

 

Man kan säga att jag slaktade min omtenta idag. Jag åkte ju dit förra gången på att jag inte hade så bra struktur på svaret, jag slängde liksom in tankar lite hipp som happ. Men idag blev det struktur på det må jag säga! Och 7 sidor blev det. Får jag inte G nu så är det nåt skruvat i hela systemet. Sen botade jag skrivkrampen med en semla och kaffe med klasskompisarna Anna och Alekzandra och tjötade en stund.

 

När jag kom hem så gick jag ut med Mickie på en runda i skogen och det var så fint väder. Hela världen var silvrig av frost i träden och det var till och med några vårfåglar som sjöng. I just den stunden kände jag mig lycklig, avslappnad och verkligen lätt på något vis. Inte för jag går omkring och är ledsen och deprimerad annars, men ibland får jag bara en känsla av att nu, nu är jag lycklig. Det är svårt att förklara den känslan, men när man känner sig glad över att bara vara. Det är fint.