När latheten överstiger omtanken

Aron står och gör mackor åt sig.

 

Aron: Ska ni ha ost och smör?
Mamma: Nej.
Aron: Anna då?

 

Jag hinner tänka massa fina tankar om hur min lillebror önskar mig väl och är bekymrad över att jag kanske går hungrig om dagarna... when suddenly…

 

 Aron: Snälla, säg ja, jag orkar inte ställa in det.

 

 Tack, men nej tack, din nedrans latoxe! 

 



Kommentarer


Här kan du skriva kärleksbrev till mig:


Namnet, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte för allmänheten, vettö)

URL/Bloggadress (så att jag kan stalka dig):

Skriv ditt kärleksbrev här:

Trackback
RSS 2.0