Jag är helt virrig i vippen av lycka. Guess why? Nej, jag orkar inte vänta på gissningar så jag säger med en gång; jag red Leyal idag för första gången och det gick så himla bra! :D

Jag började dagen med att rida ut på Bim och öva på uppsittningar. Vi brukar nämligen hoppa upp från en sten, för det är skonsammare mot hästens rygg och lite bekvämare för oss, heh. Det var så länge sedan jag hoppade upp i stigbyglarna som vanligt folk så jag trodde nästan att jag glömt av hur man gör. När jag tog ut Bim så ställde jag honom i varenda backe jag hittade så att han skulle bli lika stor som Leyal att hoppa upp på. Haha, stackars gamle onkel, han har fått stå ut med mycket galenskap genom åren. 

När vi kom ut till Malin och Leyal så red hon honom de första minutrarna och sen var det min tur. Upp till bevis! Gulp. Hej killen, klappi klapp. Fin häst. Foten i stigbygeln, kommer jag upp utan att låta som en dräktig flodhäst? Hopp, hopp och tjoheej! Och helt plötsligt var jag inte nervös längre. Satt och log som ett fån och sen började vi gå. 

Det kunde verkligen inte gått bättre! Jag vågade nästan inte tänka på att jag skulle rida honom, mitt rimligaste mål var liksom att komma upp på ryggen över huvud taget, han är liksom 10 cm högre än Bim (det var därför jag plågade honom med backarna innan). Det gick så bra att jag till och med travade lite. Så himla härlig känsla, att äntligen trava fram där på Leyal i skogen. Det kommer jag leva på länge! I alla fall tills på onsdag då jag ska rida igen, och sen tar vi antagligen hem honom på fredag. Underbart! 

Malin och hennes praktikant Bella går jämte. :) 

 

Har nog nämnt det innan, men Malin bor så himla fint! Vill ha hennes ridvägar.