Leyal är ju på inridning hos Malin nu, och idag åkte jag och mamma och hälsade på. Vi följde med på en promenad när hon tömkörde honom. Måste säga att jag är riktigt avis på hennes ridvägar! Mycket öppna landskap och fina skogsvägar. Vi har ju också bra ridvägar, men vi måste alltid gå upp för en backe där hela världens all gegga, stenar, is och allmänt äckel har samlats på ett och samma ställe innan vi kan komma någonstans över huvud taget. Eller gå längs med stora vägen i en kilometer, det är ju inte heller så kul alltid. Ska nog flytta in hos henne. Det är väl inte så jobbigt att ha en inneboende på hallmattan? Heh. 

 

När vi kom tillbaka från promenaden så stod hon i stigbyglarna på båda sidorna flera gånger. Det kunde inte gått bättre! Jag hade nästan lite ångest över att lämna bort honom när vi åkte dit med honom. Så jag är så glad att vi fick vara med och se hur duktiga de är, båda två. Och nu har jag istället lite ångest över att jag kommer släpa med honom hem igen när han är klar.